Drömmen om mustascher, den slog in. Alla tolv kom till Landvetter med mer eller mindre bra mustascher. Och i olika stilar. Hulk Hogan- look, Pappa Anton (Lönnebergastil), 1930-talets gangsterlook, moppemustasch, smal och vältrimmad Pimpmustasch,  Håkan Juholt-look och jag själv med en stil närmast kocken Paul Svennson, bortsett från hans hakskägg.

Väl i Prag bodde vi på ett Hotell med anor från 1400-talet. Det var grymt. Vi bodde två och två, då det var billigast. Jag och reiseleither Gabbe fick annexet. Ett rum på vinden med bjälkar, snedtak, takfönster och dubbelsäng. Ett litet rum, men extremt mysigt. Jag blev nästan lite bitter över att dela detta romantiska rum med en grov man. Men, men, fick se det positivt, Gabbe och jag har känt varandra sedan förskolan och jag visste att Gabbe inte snarkade.

Trots att resan skedde i oktober, så hade vi extremt tur med vädret. Under vår weekend från onsdag till söndag fick vi hela tre dagar med strålande sol och tjugo graders värme. Underbart.

Vi gick långa sträckor varje dag, men med många stopp. Plötsligt kunde vi höra någon ur gänget ropa: Törstig! Och då satte vi oss ned på närmsta hak och tog en öl eller två. Öl, mat, öl mat, öl, öl mat, öl, öl, öl, öl, öl. Ungefär så såg våra dagar ut. Men vi förflyttade oss hela tiden och fick därmed se hela staden. Ibland gick vi bakom någon guide och lyssnade.

Vi hade endast en aktivitet inplanerad i förväg till resan. Ett bryggeri. Prags äldsta. Det var helt underbart. Vi fick en fantastisk guide, han var energisk, driven och stolt. Med  humor torr som sandpapper. Han bar utseende och rörelsemönster likt Rowan Atkinson i Serien Svarte Orm. Med sin karaktär som antihjälten Blackadder. Bryggeribesöket var resans absoluta höjdpunkt.

Den inhemska maten. Alla restauranger hade ungefär samma mat. Tung mat. Dumplings av potatis eller bröd, ofta av bröd. Kött, sås. Grytor, grisknä, gulasch med bröddumplings. Lika romanistiskt vacker som staden är, lika oromantisk var maten. Som tur var så gick det att hitta restauranger utan inhemsk mat. Inte för att vi tolv mustaschprydda män sökte romantik, men efter tre dagar av samma mat så tröttnade vi. Tjeckien är utan tvekan ett land som värnar och vurmar om manligt höga kolesterolvärden och mängd före smak.

Nackdelen med att resa tolv killar till Prag och röra sig i grupp, det var utan tvekan alla inkastare till Sex Clubs. Det var som om hela Gran Canarias här av klockförsäljare flyttat till Prag. Vi som grupp kände oss som en ko som ständigt fick vifta bort flugor. Afrikanerna drogs till oss. För dem var vi en potentiell hög av pengar. En eftermiddag stod vi på ett torg och diskuterade vart vi skulle äta. Givetvis kom en afrikan fram och skulle tjata. Vi ignorerade honom fullständigt. Han höll låda i säkert tre minuter innan Frasse fick nog, och svarade afrikanen:  –sorry  we are all gay!  Afrikanen tittade på oss tolv mustaschprydda män, med hakan vid knäna, tillsynes chockad över ”öppenheten” kring vår sexuella läggning. Sedan fick han ett grubblande ansiktsuttryck och ett allvar i sin stämma och sa

–Ok guys I have something for you to. Då kunde vi inte göra annat än att skratta åt eländet, samtidigt som vi fick diskutera restaurang gåendes.

Efter att vi besökt bryggeriet så delade vårt gäng på sig. Hälften ville fortsätta med aktiviteten öl och stad. Vi andra ville ha variation i tillvaron och bestämde oss för att besöka ett lokalt badhus. Efter en 40 minuters lång taxifärd hamnade vi i en förort av höghus. Väl där möttes vi av en kulturkrock.  Till en början var allt som hemma. En 25 meters bassäng, en mindre och varmare bassäng samt en bubbelpool. Med andra ord ett rätt tråkigt badhus. Vi hade mest sett fram emot bastuavdelningen. En sådan fanns en trappa upp, och det var en ny upplevelse. Unisexbastu. Badbyxor och handdukar var förbjudet i bastun. Istället fick man något som såg ut som ett vitt underlakan att vira kring midjan, om man ville…och det ville inte alla Pragbor skulle det visa sig….det fanns säkert 10-15 olika sorters bastu. Vi tog en tom. Vi bredde ut oss, lade oss på bänkarna invirade i våra lakan kring midjan och njöt. Plötsligt försvann den sköna känslan av avkoppling då ett par från Prag i vår ålder dök upp i bastun. Vi tvingades sätta oss upp för att ge dem plats. Dom tackade genom att oblygt kasta lakanen. Tjejen satte sig med en oblyg självklarhet bakom Kalle med muttan i hans nacke. Vi fick varna honom för att luta sig bakåt. Vi kände oss alla obekväma. Vi gick ut i omgångar för att kyla av oss. Unisex dusch utan draperier eller ett öppet kallbad. Vi valde kallbad. Det var ändå lite avskilt. Även om det när som helst kunde dyka upp en hårig Babusjka eller oblyg skönhet och göra livet lite obekvämt. Min bror lyckades dessutom tappa sin pollett i det 16 gradiga vattnet. Med sin vita rumpa i vädret fick han dyka ned till botten och leta. När han väl hittat polletten saknades hans nyckel till skåpet. Den höll på att sugas ut genom ett svart hål i botten av badet. Han fick dyka på nytt och lyckades till sist bärga även den. Efter ett tag vande man sig vid oblyga Pragbor och uppskattade bastu och bad. Dessutom fanns ett avkopplingsrum. Ett varmt rum inrett som en jaktstuga. Där serverades öl och lättare mat. Dessutom hade alla ett lakan runt kroppen. Tryggt.

Fyra dagar i Prag var ganska lagom, borta bra, men hemma bäst. Tråkigt att säga, men oerhört sant.