Säger inte att mitt liv är tråkigt. Men jag känner att jag lever. Hade bjudit hem en dejt, men det slutade med att jag åt trerätters med en man som heter Robert. Visserligen en gammal kollega, så det var trevligt, men ändå, stor kontrast. Bloggen som är motsatsen till instagram. La upp ett stolt foto över att jag gjort min första joggingtur på sex kilometer i terrräng efter min avklarade cellgiftsbehandling. Valde att inte instagrama mina spyor från joggingturen, spyor  som är ett resultat av medicinen Methrotrexate . Medicinen som ger muntorrhet och illamående som biverkningar, dessa har jag känt av, men inte att mina leder blivit bättre. Tvärtom.  Test av medicin i tre månader. Tre månader av illamående, trötthet, minskade joggingturer, fler bilturer och jobbiga mornar. Bassängträning två dagar i veckan och ändå bli markant sämre, nästan vecka för vecka. Reumatism, en pissjukdom som stör min vardag och ständigt tvingar mig att ändra bilden av mig själv och anpassa mina intressen.

Jag gör allt jag ska, ändå blir jag sämre. Det skaver inne i höger axel, blir irriterat vid rörelse. Har inte kunnat rotera axeln på två veckor. Idag ska jag göra ett nytt försök att rotera ledkulan så att jag kanske kan raka mitt huvud. Det skulle kännas väldigt handikappande att tvinga be någon annan att raka ens huvud. Att inte kunna klara av det själv.  Särskilt då jag inte har något val av frisyr. Dock verkar min läkare tro att att jag kan variera frisyr då hon frågade om jag måste ha rakat som frisyr. Lite surt svarade jag henne, vad har jag för val? Jag blev lite stött. Vad tror hon om mig liksom, att jag vill se ut som Clownen Bozo??

Tid för ultraljud, ortoped och ny medicin. Till dess kortison och sjukgymnastik.  Känner mig på riktigt som ett vrak, som en skugga av mitt forna jag. Det finns ett jag innan medicinen Enbrel kom in i mitt liv, ett liv med Enbrel och nu en ny fas efter Enbrel och cancer. Får glädjas åt de tio åren jag hade Enbrel, och att jag överlevt cancer.  Men just nu känner jag mig som en fånge i min egen kropp.  Väldigt lite av det som jag vill göra, kan jag göra med min kropp. Om jag varit helt frisk skulle jag garanterat tränat någon timma om dagen, bara för att det är gött. Nu står jag här hemma med mina 3kg hantlar och gör 100 repetitioner för att bli trött. Använder jag tyngre hantlar får jag inflammation i mina armbågar.  Just det ja. Min flickvän har gjort slut också, så nu ska jag ut på marknaden igen. Stel, med värk och en kroppsform som Mr Burns från Simpsons. Sjukt attraktivt, kommer säkert gå fantastiskt bra.  Ungefär lika bra som Donald Trumps chanser att bli ordförande i Feministiskt initiativ, eller ta ett bad med Kim Jong-Un. 

Det är ju viktigt att ha något att se fram emot, har jag hört!  Så jag har beställt en Wok. Eller snarare världens bästa Wokpanna med 30 års garanti! Kan det bli bättre?