Likgiltigheten i ingemansland, att vänja sig vid tanken på att dö. Exakt så känns det. Det är ju ingen idé att köpa såskastrull om jag ändå ska dö, bättre att avvakta.  Att vänta på provsvar från en lymfkörtel som du opererat ut för en månad sedan, det sätter sina spår vare sig du vill det eller inte. Särskilt då jag redan haft lymfom. Genomfört exakt samma operation drygt två år tidigare. Haft samma nattliga svettningar.  

Tror jag tänkt på cancer varje dag sedan jag fick diagnosen i juni 2016. Att man skulle bli starkare av svårigheter har jag svårt att tro. Tror mer att varje person tar en viss mängd svårigheter, sedan orkar man inte längre. Man blir skörare. Så känns det för mig i alla fall. Inte så att jag gråter, men att körtlarna växer för tredje gången på två år. Det är påfrestande för psyket. 

Har inte förändrats så mycket, men jag uppskattar enkla saker än mer än tidigare. En promenad med familj eller vän. Naturen.  Har lagt stor tid och möda på att försöka återfå min kondition, efter den avslutande behandlingen i januari 2017. Väldigt många tunga joggingturer, ofta med kräkningar som följd. Och ben som jag inte känt igen, helt stumma, ingen spänst alls. Ett tag tvivlade jag på om jag skulle kunna bli mitt gamla jag. Smärtor i bröst och hals, stickningar i fötterna, och en orkeslöshet. Men jag vägrade att acceptera detta. Bestämde mig kort och gott för att kräkas och springa vidare. Efter något år kräktes jag allt mer sällan, smärtan i bröstet försvann succesivt och under sommaren 2018 började jag känna igen mina ben, men lungkapasiteten var fortfarande sämre.  Fast det hade tänts ett hopp om att jag skulle kunna bli mitt gamla jag. Då satte jag målet att bli bättre än mitt gamla jag, när det kommer till styrka och kondition. Tänker att om jag känner mig bättre efter cancern än innan, då kommer jag att känna mig frisk.

Sedan kom detta bakslag, en växande körtel mitt i allt. En ”golfboll” i höger ljumske. Det tar på psyket.  Livet är på paus. Milen på 44 minuter under 2019, eller hoppet att det ska finnas någon sorts behandling , och överleva den…...

Ingenmanslandets mest spelade låt: ”Låt det goda rulla” med Thåström.  Överlever jag så ska jag gå på fler spelningar, lägga än mer tid på att laga nya maträtter, fiske, joggingturer, vänner och familj.