Direktlänk till inlägg 3 januari 2019

Varför köpa såskastrull om jag ändå ska dö?

Av nadablogg - 3 januari 2019 14:09

Likgiltigheten i ingemansland, att vänja sig vid tanken på att dö. Exakt så känns det. Det är ju ingen idé att köpa såskastrull om jag ändå ska dö, bättre att avvakta.  Att vänta på provsvar från en lymfkörtel som du opererat ut för en månad sedan, det sätter sina spår vare sig du vill det eller inte. Särskilt då jag redan haft lymfom. Genomfört exakt samma operation drygt två år tidigare. Haft samma nattliga svettningar.  


Tror jag tänkt på cancer varje dag sedan jag fick diagnosen i juni 2016. Att man skulle bli starkare av svårigheter har jag svårt att tro. Tror mer att varje person tar en viss mängd svårigheter, sedan orkar man inte längre. Man blir skörare. Så känns det för mig i alla fall. Inte så att jag gråter, men att körtlarna växer för tredje gången på två år. Det är påfrestande för psyket. 


Har inte förändrats så mycket, men jag uppskattar enkla saker än mer än tidigare. En promenad med familj eller vän. Naturen.  Har lagt stor tid och möda på att försöka återfå min kondition, efter den avslutande behandlingen i januari 2017. Väldigt många tunga joggingturer, ofta med kräkningar som följd. Och ben som jag inte känt igen, helt stumma, ingen spänst alls. Ett tag tvivlade jag på om jag skulle kunna bli mitt gamla jag. Smärtor i bröst och hals, stickningar i fötterna, och en orkeslöshet. Men jag vägrade att acceptera detta. Bestämde mig kort och gott för att kräkas och springa vidare. Efter något år kräktes jag allt mer sällan, smärtan i bröstet försvann succesivt och under sommaren 2018 började jag känna igen mina ben, men lungkapasiteten var fortfarande sämre.  Fast det hade tänts ett hopp om att jag skulle kunna bli mitt gamla jag. Då satte jag målet att bli bättre än mitt gamla jag, när det kommer till styrka och kondition. Tänker att om jag känner mig bättre efter cancern än innan, då kommer jag att känna mig frisk.


Sedan kom detta bakslag, en växande körtel mitt i allt. En ”golfboll” i höger ljumske. Det tar på psyket.  Livet är på paus. Milen på 44 minuter under 2019, eller hoppet att det ska finnas någon sorts behandling , och överleva den…...

Ingenmanslandets mest spelade låt: ”Låt det goda rulla” med Thåström.  Överlever jag så ska jag gå på fler spelningar, lägga än mer tid på att laga nya maträtter, fiske, joggingturer, vänner och familj.  

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av nadablogg - 30 juni 2020 11:50


  Dagen D är imorgon   Mina vobblers är gjorda, kajaken har införskaffats, fiskar har fångats på mina egna beten. Hulliglösa, blyfria beten med miljövänlig färg och lack. Gjorda helt för hand där det enda elektriska verktyget har varit borrmaski...

Av nadablogg - 10 oktober 2019 18:40

Idag var rottet mågat som Per Ledin skulle sagt, och Fortum fick sig en släng av den heta sleven. Vem ringer en nionde gång på två dagar, när jag har lagt på luren varje gång? Det var min fråga till Fortums telefonförsäljare. Vad är problemet! Sluta ...

Av nadablogg - 6 september 2019 20:38

Hur var dejten? Tänk dig Saga Noréns röst i en kvinnlig variant av Carl Einar Häckners kropp och knopp, med sjukt högt gångtempo. Iklädd haremsbyxa, en virkad vit väst, under detta en tunn lila T-shirt. Under den, en svart tight och tunn tröja, by...

Av nadablogg - 6 september 2019 19:16

Frank Andersson förlorade sina första 40 matcher, ändå slutade han inte. Det säger något om en människa.  Thomas Wassberg har ett citat som blivit min favorit. ”Smärtgränsen den skiter jag i!” Detta som svar på en journalists fråga vart W...

Av nadablogg - 21 augusti 2019 12:40

Kan ju vara lämpligt att tala om att man lever. Om någon skulle läsa denna blogg och undra varför jag inte skrivit något sedan januari. Har genomgått en kraftig cytostatikabehandling för att behandla mitt Lymfom. Först var det fem behandlingar som sk...

Skapa flashcards