Juldagen kl 01:36-03:00 hippiegranne börjar spela gitarr och sjunga.  Men jag vet inte vad han sjunger, för jag har öronproppar av silikon. Kortisonkrämen hjälper. Jag har sovit tre av de fyra senaste nätterna. Jag firade jul hos min bror och där skrattade jag åt roliga historier, åt god mat och beundrade farfar för hans vilda aptit. Tre portioner åt han. Stora. För några månadersedan trodde min faster inte att farfar skulle överleva julen. Då var han sjuk, yrade och saknade aptit. Nu var han åter skarp och hungrig.

Jag har funderat på mitt läkarbesök på hudkliniken i Borås. Det enda jag fick var en kortisonkräm. Inga råd. Inga rekommendationer. Inga förhållningsregler. Inget, så här ska du göra om. Bara smörj varje dag i en vecka, varannan dag vecka två, två gånger vecka tre och vid behov vecka fyra. Hej Då!

Mina frågor i efterhand. Ska jag avstå från min medicin under behandlingen, om den nu kan ha varit orsaken till utslagen och klådan. Får jag använda deodorant på mitt stoppljus till armhåla. Ska jag undvika att duscha varje dag, eftersom att det kliar så förbannat när jag gör så? När kan jag börja springa igen, är det upp till mig? Kan jag kombinera kortisonsalva och mjukgörande kräm?

Läkarbesöket på Reumatologen nästa dag den 19:e december gav vissa svar. Jag kom dit efter ett dygn utan sömn. Väl där började jag må illa utav trötthet. Min läkare sa åt mig att sjukskriva mig i en vecka.  Hon skrev också ut Atarax emot klåda. Hon tyckte också att jag skulle avstå från medicin under kortisonbehandlingen.

Nu efter en och en halv vecka in i behandlingen, så är nästan alla utslag borta och det kliar inte så ofta. Men min hy är känslig, blir väldigt lätt röd och ibland får jag fortfarande röda fläckar på huden som bränner.

Livet utan medicin suger. Är trött, har värk och är oerhört stel. Tar lite ”sockerpiller” (Pamol och Relifex) för att det ska kännas lite bättre rent mentalt. Har börjat jobba. Går upp två timmar innan jag börjar jobbet. Tar tio minuter med cykel att ta sig till jobbet, ändå kom jag tio minuter sent igår. Undra hur jag mår om två veckor.

Jag lever parallella liv med vattentäta skott emellan känns det som. Ett liv på jobbet och ett liv på fritiden. Vi vänner har hyrt en stuga med vedeldad bastu, badtunna och Jacuzzi för att fira nyår tillsammans. Vi är indelade i matlag. 12 personer kommer vi att vara, stugan är stor och fullt utrustad med moderna bekvämligheter, men samtidigt i en lantlig stil och med braskamin och annat mys.

På jobbet har jag förtroende när det kommer till mat och efterrätter. Bland vänner är förtroendet inte lika stort. Kanske därför att jag inte är den mest bullriga i vårt gäng. Äter gärna andras mat, undviker gärna egna förslag. Alltid massa tjafs, mycket gliringar, som är på skämt, men egentligen ger en underton av personens ärliga och lite hånfulla tankar. När man lagar mat i grupp kommer dessa alltid fram. Någon som vet bäst. Jag tycker om att laga mat, men nyår skrämmer mig. Jag och två till har hand om huvudrätten.   

Idag handlade vi maten till vår huvudrätt och då sa en vän till mig. Vad tur att vi inte fick efterrätten för det känns som att vi inte är så bra på det. Hellre det än huvudrätten, om jag ska vara ärlig, tänkte jag. Och svarade, det är väl ändå roligt att göra efterrätt eller?! Han svarade jo, men det känns ju som att det hade blivit en gammal kladdkaka eller något. Kanske borde bjuda mina vänner på mat och efterrätt någon dag, tänkte jag.

Förrättsgruppen och efterrättsgruppen kommer tävla med varandra om vem som lagar elegantast mat med mest finess.

Där vill jag inte in och gegga i den tävlingen. Huvudrätten blir rustik och klassisk mat. Oxfile i ugn. Potatiskaka (som jag bär ansvaret för). Primörer och rödvinssås. Jag är rädd för hur potatiskakan ska mottagas. Särskilt av en kille ur efterätt gruppen, som själv föreslagit potatiskaka med Västerbottenost. Blir inte min kaka god, så vet jag vad jag kommer få höra. Hoppas innerligt att min kaka går hem, så min klump i magen kan släppa. Kakan består av: mjölig potatis, smör, grädde, persilja, fetaost, färskost, tryffelolja olivolja. Salt peppar.    

Laga mat tillsammans, finns det något mer otäckt.  Just nu känns nyår mest som ett jobbigt projekt. Kläder, nästa jobbiga dilemma. Västerbottenostmannen kommer sitta där i sin 10000 Kroners mundering och dricka och tycka. Jag diggar mer Olle Palmlöv eller Bobbo krull, när det kommer till stil, dom bryr sig inte.

Skit samma, på torsdag när jag åker hem från stugan, så vet jag att jag kommer vara jättenöjd!

// Otto

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Dagen D är imorgon   Mina vobblers är gjorda, kajaken har införskaffats, fiskar har fångats på mina egna beten. Hulliglösa, blyfria beten med miljövänlig färg och lack. Gjorda helt för hand där det enda elektriska verktyget har varit borrmaski...

Idag var rottet mågat som Per Ledin skulle sagt, och Fortum fick sig en släng av den heta sleven. Vem ringer en nionde gång på två dagar, när jag har lagt på luren varje gång? Det var min fråga till Fortums telefonförsäljare. Vad är problemet! Sluta ...

Hur var dejten? Tänk dig Saga Noréns röst i en kvinnlig variant av Carl Einar Häckners kropp och knopp, med sjukt högt gångtempo. Iklädd haremsbyxa, en virkad vit väst, under detta en tunn lila T-shirt. Under den, en svart tight och tunn tröja, by...

Frank Andersson förlorade sina första 40 matcher, ändå slutade han inte. Det säger något om en människa.  Thomas Wassberg har ett citat som blivit min favorit. ”Smärtgränsen den skiter jag i!” Detta som svar på en journalists fråga vart W...

Kan ju vara lämpligt att tala om att man lever. Om någon skulle läsa denna blogg och undra varför jag inte skrivit något sedan januari. Har genomgått en kraftig cytostatikabehandling för att behandla mitt Lymfom. Först var det fem behandlingar som sk...