Pratade Hitlertyska med min bror, snöt mig i en brännässla, pissade på en tomatplanta och tyckte att livet var ganska gott!

Nja det var bara nästan sant. Jag upptäckte en tomatplanta när jag skulle pissa, tog ett steg åt sidan, sedan bondsnorade jag, och torkade mina händer på något jag trodde var stora löv, som snabbt visade sig vara brännässlor.  

Senare på kvällen kom min bror fram och frågade lite försiktigt: Otto, vad heter punkt på tyska?

Jag svarade lika lugnt: jag vet inte, kan det heta dott?  

Min bror blev exalterad och ropade tillbaka, så måste det vara: DOOOTTTT!

Jag svarade JAA MEIN BRODER, DOOOOTTTT!

Han svarade JA BRODER DAS IST GERISTISCH!

Jag svarade. JA MEIN BRODER

Min bror skrek åter: DOOOTTTT!  

Sedan vände vi blickarna från varandra och midsommarstången där vi stod, våra blickar vandrade emot dansbanan och tre rader med bänkar och bord, många blickar riktades emot mig och min bror. Något vi båda blev överrumplade av. Vi skämdes och gick åt sidan. Min bror upprepade gång på gång: Otto, det här var inte bra, det här var verkligen inte bra. Dom kanske tror att vi är nazister! Jag: ja Bärra, det här var verkligen inte bra….

In på småtimmarna hoppade jag som vanligt in i DJ-båset på scenen för att fråga om någon låt som spelades som jag tappat bort namnet på, detta år: Serenade med Steve Miller Band. så hippie, men ändå, så bra.

Kvällens roligaste var när en kompis flickvän blev full och släppte sitt kontrollbehov och dissade en kille så hårt för att han drack mjölk på bakfyllan. Hon hävdade att han inte var en man, utan en bäbis. Hon var stenhård med fantastiskt sarkasm, självbelåtenhet, och underhållande dryghet, dissade hon honom så fort han öppnade munnen. Jag och min bror hade första parkett och vi grät av skratt. Medan Mjölkmannen demolerades från berg till flygsand.  

 //Otto

http://www.svtplay.se/video/2117177/vikarien

Uttråkad och lite lätt besviken över att ingen ville spela tennis, bestämde jag mig för att följa med på en Nostalgifestival. Väl i bilen visade det sig att festivalen kostade 150kr i inträde. 150 kr för att se bilar, rötna loppisfynd, och höra musikanter med tre ögon och fyra hälsenor vanhedra Johnny Cash. Tvi vale vilken skit. En och annan sydstats-nazi syntes också, någon som köpt ett retroporträtt föreställande en svart man, ny piltavla månne?? Minst två fall av tydlig inavel hann jag också se, två bröder ca 20 år, helan och halvan, båda med en hållning lika skarp som en ostbåge, Tänder som värsta Råttan i Råttatouille, båda bar jeansvästar med trycket Älmhult Bikers. Givetvis bar dom även keps och glasögon.

Tony körde oss dit. Han var arg. Han hade precis fått reda på att en bedragare polisanmält honom. I höstas importerade Tony en extremt lyxig Audi Q7 med extra allt. Ett vidunder, med värsta motorn. Nu äntligen skulle han fått sålt den. Tyvärr råkade han ut för en bedragare med tvål i munnen som lyckades få Tony att lämna ifrån sig bilen, innan han fått någon betalning! De skrev ett kontrakt på hur och när betalningen skulle ske, och att han skulle få 5000kr extra för att det gick att lösa på det sättet. Mannen verkade världsvan och extremt trovärdig. Sedan gick det en månad utan att Tony fick se röken av någon betalning, och bilen hade han ju lämnat.

Till sist tröttnade Tony och ringde upp bedragaren, som hävdade att han blivit sjuk och låg i Stockholm på sjukhus. Men om Tony ville ha tillbaka bilen och avbryta köpet så kunde han hämta bilen på en camping i Halmstad. Dom kom överens om att göra så, samt att Tony skulle få 10.000 kr för att solochvåraren använt hans fulltankade bil under en månads tid.

Bilen fanns på campingen, men Tony var inte nöjd, han hade fått nog av dåliga lögner och ursäkter. Han och brorsan bestämde sig för att söka upp bedragarens adress i Halmstad. Dom åkte dit och mycket riktigt öppnade bedragaren, han som ”låg på sjukhus i Stockholm”

På Tonys förslag satte de sig ned i hans trädgård för att diskutera situationen. Till sist sa Tony att han inte litade på bedragaren och att han ville ha någon form av pant tills dess att han fick sina pengar. Då hävdade bedragaren att han inte ägde något, att adressen han bodde på tillhörde en kompis. Tony ilsknade till och krävde att få titta i mannens plånbok. Sedan frågade Tony om det var ok att han tog körkortet i pant, nu när han ändå inte hade någon bil. Bedragaren vägrade. Tony blev frustrerad och bara för att få med sig någonting tog han ut ett bibliotekskort och ett golfklubbskort och frågade om han kunde ta med sig dem som pant. Det tyckte bedragaren givetvis var helt ok. På väg ut fick Tony syn på en bärbar lite äldre gasolgrill, egentligen utan värde, jag tar med mig den här också, sa Tony, tills dess att jag fått mina pengar. Bedragaren protesterade inte, men hävdade att det inte var hans grill. Ok svarade Tony, är det någonannas grill så får den personen ringa mig, så kommer jag och lämnar den på en gång! Sedan åkte Tony och brorsan.

Nu är Tony enligt mail från bedragaren anmäld för hemfridsbrott, samt att bedragaren påstått att han upplevt situationen som hotfull och att det varit den värsta dagen i hans liv.

Tony i sin tur är orolig för vad hans bil använts till under den månad bedragaren kört omkring. Bilen har ju stått på Tony hela tiden, samtidigt som den rullat 100 mil….

Tony försöker på olika sätt kolla upp bedragaren. Han vet med sig att han borde lämna tillbaka grillen, men egentligen vill han bara dit och knäcka lite ben. Se till att idioten får sitta i rullstol några månader. Hur kunde bedragaren ha mage att anmäla honom!

Nostalgifestivalen ja. Jo, det var helt ok, Tonys bror gav mig en gratisstämpel och det var fint väder:)        

//Otto

Ser fram emot resan!

 Gösta: Tråkigt att du inte fick med dig jobbet till Tel Aviv, men om du har tur, så kanske vi kan få lite spänning i Istanbul...Gezi-Parken kanske är värd att besöka:)

 Ett land med stark censur, likt en diktatur. Kanske är det nu vi får uppleva verklighetens öst. Även om det kommer ske mer söderut än vår vana trogen. Men jag hoppas och tror att vi kommer ta del av finkulturen öl, fotboll, vackra byggnader och god mat, och att vi inte märker av fulkulturen censur, herr propaganda-apparat, förtryck av Kurder, kristna och armenier, med mera.

 Vi får passa oss för att bryta emot strafflagen 301:) En lag som skulle kunna vara hämtad från Tyskland år 1933.....Vill inte att det ska gå för oss som för  Orhan Pamuk:) 

 Håller vi oss undan denna medeltidslag, så är jag övertygad om att vi kommer få en fantastisk resa.

 "Strafflagen 301 förbjuder förolämpande av den turkiska republiken  , turkiskheten får inte angripas" För detta har 10.000 personer åtalats i Turkiet".

 Kan det bli mer öst? eller vad säger du Reiseleiter? :)

 Skickar med en liten inspirationslänk:  

http://www.svtplay.se/video/1973433/avsnitt-6-poesi-och-journalistik-i-Istanbul

 Mycket nöje!

 // Otto

Min frisör är fransman. Jag testade att klippa mig hos honom för fem-sex år sedan, sedan dess är jag fast. Första gången jag gick dit, så var det av bekvämlighetsskäl. Hans salong låg ca 20 meter från mitt hem.  Han hade frostat glas på fönstren till salongen, så man såg inte in från gatan.

Jag möttes av en märklig syn då jag öppnade dörren till salongen för första gången. Det var inrett som ett bibliotek, bokhyllor med böcker längs alla väggar. Salongen var byggd i etage. Tre trappsteg upp fick man sitta och vänta vid ett runt bord med tillhörande sköna fåtöljer.  Ur de inbyggda högtalarna i taket strömmade teknomusik. Jag kände genast att jag hamnat rätt, vilken udda salong.

En sommar bad jag min frisör att raka av allt mitt hår till två millimeters längd. Han vägrade.  Frågade mig om jag skulle in i militären, sedan skakade han på huvudet och sa att det skulle bli JÄÄÄTTEfuult. En annan gång frågade han mig om han fick klippa asymmetri. Kort på ena sidan och långt på andra. Min senaste klippning bestämde vi skulle bli med lite längre hår än gången innan, jag har aldrig känt mig så kortklippt som nu…..

Jag klipper mig ungefär var tredje månad, till min frisörs stora förtret. Varje gång skakar han på huvudet och säger: ”det är ssså lånnngt… puuih”  Han frågar vad jag använder för hårvårdsprodukter, sedan skrattar han. Oftast vet jag inte ens vilket schampo jag använder när han frågar.

En gång sa jag:

 ”Fruktis…tror jag….”   

Han: nå,nå,nå. FRUKTIS, så skakade han på huvudet och hävdade att det sliter på mitt hår. Sedan hade han givetvis ett schampo att sälja.

Han brukar ofta påpeka att jag börjar bli flint. Oj, oj, oj, du tappar hår va! Sedan smackar han lite med mungiporna sådär lite ömkande uppgivet. Sekunden senare har han en bra produkt att sälja. Varpå jag brukar svara:

”det är väl gött att bli flint, så slipper man klippa sig”

Han bedriver en droppinsalong, fast han vill helst att man bokar tid. Själva bokningen är också väldigt rolig. Så här går det till:

Jag: Hej, jag skulle vilja ha en klipptid!

Han: Ok, när vill du klippa?

Jag: Har du någon tid idag?

Han: JAAh, men NÄR vill du klippa.

Jag: Ehh, när har du tid?

Han, 2,3, halv fem, du bestämmer!

Jag: ok, klockan två blir bra…..

Inför resan till Malaysia så ville jag ha en klipptid resedagen och jag ringde med kort varsel, ca fyra timmar innan planet skulle lyfta. Han hade först inte tid, men när han hörde att jag skulle resa så ändrade han sig och sa:

”kom på en gång, jag fixar, inga problem. ”

När jag kom till salongen färgade han håret på en dam i sextioårsåldern. Men färgen skulle verka ca 20 minuter eller något sådant, så han skickade iväg tanten, sa att hon fick slå sig ned på en stol vid ett runt bord fyllt till bredden med tidningar. Tanten såg lite förvånad ut över frisörens manövrering, men satte sig lydigt vid det runda tidningsbordet. Femton minuter senare var jag nyklippt och glad.

Ibland (innan min frisör bytte salong) kunde han avbryta klippningen för att ställa sig bakom det frostade fönstret och kommentera folk som parkerade längs den enkelriktade gatan utanför. Sedan kunde han återigen smacka lite ömkande och berätta någon anekdot om personen som parkerade. Vid ett tillfälle öppnade han dörren och skrek:

”så där skulle du aldrig fått parkera i Paris!”

Min frisör menade på att det var alldeles för stort mellanrum mellan bilarna.

Personen som parkerade sin fina Audi svarade rappt:

”nähä, men nu är vi i Alingsås du!”

Sedan skrattade de ikapp och utbytte lite artighetsfaraser innan fransmannen åter gav  mig och mitt hår sin uppmärksamhet.