Direktlänk till inlägg 6 maj 2014

Från en mörk källare till en upplyst scen

Av nadablogg - 6 maj 2014 14:45

Där stod jag, fem minuter sen och presenterades på scenen framför 400 elever i skolans största föreläsningssal. Jag befann mig i en helt ny stad som jag aldrig tidigare hade besökt. Jag var 20år gammal och hade precis fått min första egna lägenhet. Jag hade åkt till den nya staden med pappa dagen innan. Pappa hade ordnat en hyresrätt via blocket med kontrakt, via telefon och sedan fax. Utan att titta på lägenheten. Vi hann inte. Pappa jobbade, och jag befann mig utomlands större delen av sommaren. Först tre veckor på Teneriffa.   Sedan var jag hemma en eller två dagar, och så bar det av till Kreta med mina vänner.


Lägenheten skulle i alla fall vara en 1:a på 25kvm på första våning i ett flerfamiljshus med trädgård. Jag skulle få ett fullt utrustat kök, och sovalkov. Badrum skulle jag dela med en annan student.  Lägenheten skulle vara fullt möblerad, och tvavgiften skulle ingå. Dessutom skulle jag få en egen ingång. Bara betala hyra under 10 månader, en hyra på 2950 kr månaden (år 2003). Bostaden låg i ett villaområde ca 3km från skolan.  


Hyresvärden var en kristen, gniden judas i femtioårsåldern. En vit medelålders man utan samvete. Dessutom hette han Otto, som jag.


Jag och pappa hade kommit till huset lite före hyresvärden. Det såg bra ut, trevligt område, helt ok hus och trädgård. Tio minuter för att cykla till skolan. Sedan kom hyresvärden ”Judas” Smålands snålaste, mest ”snikna”, beräknande och lögnaktiga person.  Han började med att ta oss till baksidan av huset, till den egna ingången, som visade sig vara en extremt tunn källardörr. Han låste upp med en nyckel som såg antik ut, en riktigt klassisk nyckel. Pappa tittade på mig och skakade på huvudet, jag såg att det bubblade inom honom, han kokade inombords. Han var sådär arg att han inte kunde stå still, som när man var liten och hade gjort något dumt och pappa utbrast: du milde, vad ska jag ta mig till, DU, DU DU AAAAHHHH, sedan gick han iväg med raska steg med en blick av is. För att kyla ned sig själv, så han inte gjorde något dumt. Han gjorde aldrig något dumt.Nästan så arg var pappa nu.   


Här är tamburen förklarade hyresvärden. Vi stod på ett betonggolv med en ful rutig plastmatta över. Dörren var så dåligt tätad att vi såg ut. Det var så lågt till tak att pappa och jag inte kunde stå upprätta. Det vitmålade betongtaket färgade av sig i vårt hår, det såg ut som att vi drabbats av ett synkroniserat mjällanfall. Innanför tamburen fanns köket. Det bestod av två kokplattor, som låg ovanpå en träbänk. ingen köksfäkt. Ingen ugn, utan endast Micro. Fönstren var englasfönster utan tätningslister. Inte heller här kunde vi stå upprätta. Innanför köket fanns själva rummet, ett trappsteg ned. Så här kunde vi stå upprätta. Furu tak, billig svajigt laminatgolv i ekimitation.  väggarna bekläddes av en gul tapet, svampmålad anno år 1993. Som tagen ur Tvserien Tre Kronor. All el var feldragen, alla kablar var löst uppsatta, inga rör kring kablarna. Eluttagen bestod av dosor med förlängningssladd, som var uppklistrade på väggarna med svart eltejp.  Det fanns inte en enda möbel, och inte en enda lampa.


Från rummet fanns en tunn innerdörr som inte gick att låsa. Utanför den stod en frys från 1960-talet. Där hade jag tydligen ett fack. Källarkoridoren var smal och saknade belysning. Golvet var täckt av en vinröd heltäckningsmatta. Jag blev visad ett proppskåp och vilken säkring som gick till mitt kök. Sedan visade han mig en låda full med proppar och förklarade att man behövde byta ibland. Längst bort fanns badrummet. Ljusblå våttapet och ljusblå plastmatta på golvet. En plastmatta som var bajsbrun längs hela kanten i duschen och framför allt ett område i ena hörnet.  Tvättstugan bestod av en vanlig toppmatad tvättmaskin, som skulle delas av sex personer.  Tvättlinor i taket och lufttork. 


Pappa förklarade för Otto att han var besviken på honom, att det här var långt ifrån hur det hade låtit på telefon. Att han borde ge ett helt annat pris för denna usla standard. Otto blev aggressiv och snäste: passar det inte, så passar det inte. Jag har tio stycken till som väntar för att få en lägenhet. Så det är bara att bestämma sig. Pappa vände sig uppgivet till mig och frågade hur jag ville göra. Jag svarade att jag väl inte hade något annat val än att tacka ja, eftersom att jag inte hade någon annan stans att ta vägen.  Senare under kvällen hjälpte pappa mig att skruva ihop sängen, det enda jag tagit med mig förutom kläder. Kökssaker hade vi köpt tidigare under dagen.  Jag packade upp mina kläder och ställde ficklampan vid sängen.  Pappa åkte hem till sin stad. Där låg jag på sängen i ett totalt mörker, i en omöblerad källare, i en stad där jag inte kände någon.  Nästa dag skulle jag träffa min klass. Dom hade haft inspark under två veckors tid, och lärt känna varandra. Jag hade varit på Kreta med mina vänner och upplevt den mest fantastiska och galna veckan i mitt liv. En vecka som endast går att uppleva då man är 20 år.  En helt bekymmerslös vecka, utan en enda tanke på eventuell konsekvens av ens handlingar. Underbart.  


Inspark eller inte. Tydligen lyckades jag med bedriften att bli presenterad inför 400 elever på en upplyst scen, som min första kontakt med Högskolevärlden.  Från en mörk källare till en upplyst scen. 


Tidsoptimist som jag är, tänkte jag att det skulle räcka med tio minuter att cykla 3km till skolan, och hitta rätt sal. Men det visade sig finnas fyra våningar med hur många salar som helst. Jag blev tvungen att fråga mig fram och till sist lotsades jag fram till scenen framför rätt klass. Jag lotsades fram av en studievägledare som avbröt föreläsaren för min klass, för att istället presentera mig där inför 400 elever. Dom fick förklarat för sig att det var min första dag i klassen, efter som jag varit utomlands.  Jag kände mig sjukt obekväm med situationen. Dessa två första dagar av mitt ”vuxna” liv var kanske inte de bästa. Men bättre skulle det bli:)


Forts…..     

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av nadablogg - 30 juni 2020 11:50


  Dagen D är imorgon   Mina vobblers är gjorda, kajaken har införskaffats, fiskar har fångats på mina egna beten. Hulliglösa, blyfria beten med miljövänlig färg och lack. Gjorda helt för hand där det enda elektriska verktyget har varit borrmaski...

Av nadablogg - 10 oktober 2019 18:40

Idag var rottet mågat som Per Ledin skulle sagt, och Fortum fick sig en släng av den heta sleven. Vem ringer en nionde gång på två dagar, när jag har lagt på luren varje gång? Det var min fråga till Fortums telefonförsäljare. Vad är problemet! Sluta ...

Av nadablogg - 6 september 2019 20:38

Hur var dejten? Tänk dig Saga Noréns röst i en kvinnlig variant av Carl Einar Häckners kropp och knopp, med sjukt högt gångtempo. Iklädd haremsbyxa, en virkad vit väst, under detta en tunn lila T-shirt. Under den, en svart tight och tunn tröja, by...

Av nadablogg - 6 september 2019 19:16

Frank Andersson förlorade sina första 40 matcher, ändå slutade han inte. Det säger något om en människa.  Thomas Wassberg har ett citat som blivit min favorit. ”Smärtgränsen den skiter jag i!” Detta som svar på en journalists fråga vart W...

Av nadablogg - 21 augusti 2019 12:40

Kan ju vara lämpligt att tala om att man lever. Om någon skulle läsa denna blogg och undra varför jag inte skrivit något sedan januari. Har genomgått en kraftig cytostatikabehandling för att behandla mitt Lymfom. Först var det fem behandlingar som sk...

Ovido - Quiz & Flashcards