Jag klev in i en silvergrågrönblå bil, och min blick möttes genast en gnyende, stirrig och arg hund. Jag hälsade snabbt på min gamla barndomskompis Kalle som satt bakom ratten. Sedan kunde jag inte hålla mig utan utbrast:

– shit vilket äckligt öga, jag stirrade in i en vitgrå sörja, det som tidigare varit ett öga hos Paris Hilton- hunden Bob.

Kalle svarade:

– du vet Bob han är 14 år och blind på ena ögat. Han är inkontinent också, vi misstänker även att han är senil. Han är helt galen ska du veta. Om han vore en Schäfer så vore jag död idag, sa Kalle och skrattade. Men han är väldigt söt, fyllde Kalle sedan i. 

Bob hade en filt under sig och satt helt lös på passagerarsättet bredvid Kalle. Bob stirrade på mig med sitt friska ploppöga. Det såg ut som om ögat när som helst kunde ploppa ur kraniet och falla ned på golvet. Han gnydde, morrade och stirrade. Där satt 1,9 kg hat och stirrade på mig. Bilen var full av skräp, en massa kartonger och ett bananskal låg på golvet nedanför baksätet där jag satt. På stereon spelades Red Hot Chilipeppers, och Kalle körde likt en biltjuv. På sätet till höger om mig stod en bakåtvänd barnstol med halvårsbäbisen Kid. Han sov, lugn som en filbunke och var tryggheten själv.

Jag hade fått stå och vänta på Kalle i 40 minuter innan han plockade upp mig. Det blåste och regnade lite lätt, men det gjorde inget. Jag lyssnade på sommarprat. Först lyssnade jag klart på Mia Skäringer. Därefter lyssnade jag på Andres Lokko. Båda var bra, och Andres musik. Den ska jag kolla upp.   

När vi väl kom fram så skrek min mage av hunger. Kalle ville att vi skulle ses efter 17:00, trots att vi båda var lediga. Jag ifrågasatte inte det, men antog att han skulle bjuda på mat. Eller att vi skulle köpa hämmat och äta tillsammans.  Så hade inte Kalle tänkt. Vi kom fram till hans lägenhet ca 18:30. Kalle hade ätit middag klockan 15:00. Kalle bjöd istället på te med honung.  Själv drack han nescafé. För en stund blev jag lämnad själv med hunden Bob i köket, då Kalle gick på toaletten. Köket var hunden Bobs revir. Han såg mig som en inkräktare och gjorde utfall, morrade, visade tänderna och betedde sig aggressivt. Hyllplan låg på golvet mellan kök och hall för att hålla Bob inom kökets ramar. Jag stod längst in, och hade ingen möjlighet att ta mig förbi Bob. Jag fick stå helt stilla tills Kalle kom tillbaka. När Kalle kom tillbaks så varnade han mig för att gå längs väggarna i köket. Tydligen brukade inkontinent-Bob kissa längs väggarna, så dom fick gå där och torka varje dag. Det låg odiskad disk över hela diskbänken och det stod smutsiga kastruller på spisen.  Det saknades diskställ, så den rendiskade disken låg på en kökshandduk på köksbänken.

Förutom den lite väl bohema flum-känslan i lägenheten, så var den mycket trevlig. Lågt till tak, lagom stora rum, fin utsikt åt alla håll, bra balkong och schysta möbler, om än idiotiskt dyra. Men det var dom, på något sätt. Kalle och Lisa så naturliga och oplanerade, som ständigt var på väg någonstans. Nu var båda föräldralediga samtidigt. Om två månader skulle dom iväg till Norge och jobba. Bo gratis och tjäna pengar. Leva på Kalles pappapeng och spara Lisas lön till kommande husköp.

Efter att vi förflyttat oss till vardagsrummet, med den extremt lyxiga jättesoffan, den snyggaste jag någonsin sett. Dock full av filtar för att skyddas från inkontinent Bob som nu satt med oss. Så berättade Kalle att Lisa var så extremt pedant och skulle hålla på och städa hela tiden, hon var en sådan som ständigt måste ha det rent kring sig, det var väldigt viktigt för henne. Jag trodde inte mina öron. Jag hade sekunden tidigare tänkt att det var ett under att det kunde vara så stökigt när två vuxna personer var hemma hela dagarna. Men golvet var nog dammsuget, antagligen för Kids skull.

Kid verkade må som en prins, han var glad och trygg. Kalle busade med honom då och då och hela tiden sa han på bäbisspråk, din lille tjockis, å din lille tjockis.

Vid ca 20:00 var min hunger på bristningsgränsen. Kalle förklarade att han hade veckohandlat ganska nyss, och att jag gärna fick ta en ett par mackor. Han la fram två runda polarkakor och ställde fram ett paket med bredgott. Det var allt. Jag åt och var ändå glad att jag kände igen Kalle. Förutom golvet utan dammråttor, så kände jag igen honom,  och bäbisen Kid kunde inte ha det bättre. Mätt, trygg och belåten hängde han över pappas axel och rapade av sig efter mjölkersättningen.      

   // Otto

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Dagen D är imorgon   Mina vobblers är gjorda, kajaken har införskaffats, fiskar har fångats på mina egna beten. Hulliglösa, blyfria beten med miljövänlig färg och lack. Gjorda helt för hand där det enda elektriska verktyget har varit borrmaski...

Idag var rottet mågat som Per Ledin skulle sagt, och Fortum fick sig en släng av den heta sleven. Vem ringer en nionde gång på två dagar, när jag har lagt på luren varje gång? Det var min fråga till Fortums telefonförsäljare. Vad är problemet! Sluta ...

Hur var dejten? Tänk dig Saga Noréns röst i en kvinnlig variant av Carl Einar Häckners kropp och knopp, med sjukt högt gångtempo. Iklädd haremsbyxa, en virkad vit väst, under detta en tunn lila T-shirt. Under den, en svart tight och tunn tröja, by...

Frank Andersson förlorade sina första 40 matcher, ändå slutade han inte. Det säger något om en människa.  Thomas Wassberg har ett citat som blivit min favorit. ”Smärtgränsen den skiter jag i!” Detta som svar på en journalists fråga vart W...

Kan ju vara lämpligt att tala om att man lever. Om någon skulle läsa denna blogg och undra varför jag inte skrivit något sedan januari. Har genomgått en kraftig cytostatikabehandling för att behandla mitt Lymfom. Först var det fem behandlingar som sk...