Jag har snart varit utan min medicin under fyra veckors tid. Intressant tid. Helt klart är att jag inte kan jobba, om jag inte får ta min medicin. Ok, jag har jobbat ganska mycket i början under dessa fyra veckor. Men nu är det klart svårare. Inga goda rester av min medicin verkar sitta kvar i min kropp.

Om jag skulle sätta in min smärta på ett streck i skala 1-10 så skulle jag nog sätta ett kryss mellan 5,5 och 6,5. Steget tio brukar stå för värsta tänkbara smärta. Jag är helt säker på att det finns oändligt många typer av smärtor som är grymt mycket värre än de jag upplevt i mitt liv. Men min personliga referens är kräkont. Inte ofta, men ibland får jag panikont i min rygg, nedre delen. En gång skedde det när jag cyklade. Det bara högg och högg. Jag fick stanna cykeln och lägga mig på rygg i ett dike. Det gjorde sådär ont att det var svårt att vara helt tyst. Jag tror visserligen att jag klarade mig utan att kräkas, den gången. Men andra gånger har det hänt att jag i samband med smärta blivit alldeles kallsvettig och kräkts. Så är det inte nu.

Hittills har nyårsdagen varit värst. Jag vaknade flera gånger per natt för att det gjorde ont, allra mest ont gjorde det i mina axlar. Men jag hade/ har ont överallt. Nacke, axlar, armbågar, handleder, händer, rygg, höfter och knän. Har inte ont i fotleder, fötter eller käkar.

Nätterna och mornarna är värst. Värken tilltar på kvällen och sedan blir den värre och värre. Värken och den oerhörda stelheten gör att kroppen känns extremt tung, det är som om jag har vikter på mig och pressas ned i madrassen av dem. Minsta rörelse gör att värken tilltar. Jag kan endast röra mig likt en sengångare, allt annat är omöjligt. Förberedelse för att gå upp, så här går det till:

1 Vända mig så att jag ligger på rygg, det kan ta tid. Ligga still på rygg, så att trycket från madrassen försvinner från båda axlar ca 10-30 minuter.

 2 Försöka röra lite på fingrarna. Försiktig bända ut dem, om de fastnat likt en klo.

3 Göra små, små rörelser med armarna, för att sedan öka succesivt mot större rörelser. Det här gör ont i axlarna. Så fort jag lyfter huvudet lite från huvudkudden, så låser sig nacken, sedan hugger det. Jag har olika typer av värk på en och samma gång. Molnande, huggande och pulserande.

4 Att vända på sig för att sedan sätta sig på sängkanten, kan ta några försök. Samma sak att ställa sig upp.  Att ställa sig upp är även det svårt att genomföra utan att utsöndra någon form av ljud typ: HUhe.  Jag går sakta med en ankgång, vaggar fram likt en 200 kilos man. Att sätta sig på toaletten är nästa utmaning. Om det var jobbigt för mina knän att ställa sig upp, så är det inget emot att sätta sig. Det här är inget som går på första försöket direkt. Jag får testa olika sätt att sätta mig. Vilket läge hugger minst i min höft, och kan mina knän hålla uppe min vikt? Efter tre till fyra försök så går det, men jag måste hålla i toalettringen med ena handen och gå ned i ett mycket stelt spagat-läge ett ben fram och ett ben bak med lätt böjda knän, och jag sätter mig med lite av en duns. Att sedan ställa sig upp, det brukar gå på första försöket. Jag får ta i från tårna och mina knän känns alldeles trasiga i brytpunkten från sittande till stående.

Att ta på sig strumporna kan ta mellan 5 och 15 försök. Att trä en tröja över huvudet är även det näst intill omöjligt. Vilja. Det är något som krävs. För det är inte smärtfritt.

Det här är väl de värsta momenten, men det ska också sägas att det kan ta flera timmar utan att jag ens bryr mig om att göra något av dessa moment. Igår gick jag upp 12:30. Gårdagens morgonpiss skedde stående, min hypokondri för prostataproblem och mardrömmar om katetrar fick stå tillbaks för en morgonpiss utan smärta.

Trött blir man också. vilar/sover bort många dagar och jag undviker stora rörelser, drar ihop mig på ett sätt som inte är bra för min kropp i längden. Pamol och Relifex. Vilket skämt.  Dom har inte ens en psykologisk effekt längre, läser bara sockerpiller på etiketten.

På fredag har jag en telefontid med min läkare på Reumatologen.  Det vill säga samma dag som jag slutar med min kortisonkräm emot klåda. Då får jag antagligen göra ett test att återgå till min medicin igen. Hoppas innerligt att det funkar, att jag inte får utslag av den. Mina utslag är nu så gott som borta, men min hud är fortfarande känslig, trycker att jag fått mycket blåmärken det senaste och blir fortfarande, lätt röd.

Visst, det här är jobbigt, så är det. Men INGET emot den klåda jag har haft. Skulle välja min nuvarande värk sju dagar i veckan.  En vän till mig undrade för ett tag sedan hur jag stod ut med klådan. Sedan berättade han om en kaktus i Australien som fått många att ta självmord. Dom hade på något sätt råkat ut för kaktusens taggar och därefter fått en obeskrivlig klådda. Taggarna gick inte plocka ut på något sätt, de var för små, eller försvann in i kroppen eller något sådant. Så det enda var att vänta på att taggarna skulle leta sig ut själva. Det kunde tydligen ta 1-2 år eller något liknande. Under denna period valde tydligen en stor del att ta livet av sig, de stod inte ut helt enkelt.

Snäll vän! Att berätta denna historia, när det kliade som mest. Han undrade också om jag inte blev tokig av kliandet, det skulle han blivit menade han. Som tur är så tog jag hans historia om kaktusen och självmord lite med en nypa salt, jag har en tendens att göra det med hans historier. Idag googlade jag med ord som: kaktus, Australien, självmord, klåda.  Jag fick ingen monsterträff, om jag säger så.

Vilken oerhört torr och tråkig text det här blev. Det är ingen klass …..Det är ingen stil! Som Gunilla Persson skulle uttryckt sig…..

Ska ta mig en funderare om jag ska skriva om Nyår eller inte….

Kan i alla fall avslöja mitt tomma Nyårslöfte.

Vi skrev alla varsitt och satte upp på en vägg. Mitt löd:

”Sluta leva som en pensionär, göra något kul, flytta till Afrika, eller nått!”

// Gråsuggan BitterOtto

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Dagen D är imorgon   Mina vobblers är gjorda, kajaken har införskaffats, fiskar har fångats på mina egna beten. Hulliglösa, blyfria beten med miljövänlig färg och lack. Gjorda helt för hand där det enda elektriska verktyget har varit borrmaski...

Idag var rottet mågat som Per Ledin skulle sagt, och Fortum fick sig en släng av den heta sleven. Vem ringer en nionde gång på två dagar, när jag har lagt på luren varje gång? Det var min fråga till Fortums telefonförsäljare. Vad är problemet! Sluta ...

Hur var dejten? Tänk dig Saga Noréns röst i en kvinnlig variant av Carl Einar Häckners kropp och knopp, med sjukt högt gångtempo. Iklädd haremsbyxa, en virkad vit väst, under detta en tunn lila T-shirt. Under den, en svart tight och tunn tröja, by...

Frank Andersson förlorade sina första 40 matcher, ändå slutade han inte. Det säger något om en människa.  Thomas Wassberg har ett citat som blivit min favorit. ”Smärtgränsen den skiter jag i!” Detta som svar på en journalists fråga vart W...

Kan ju vara lämpligt att tala om att man lever. Om någon skulle läsa denna blogg och undra varför jag inte skrivit något sedan januari. Har genomgått en kraftig cytostatikabehandling för att behandla mitt Lymfom. Först var det fem behandlingar som sk...