Ser fram emot resan!

 Gösta: Tråkigt att du inte fick med dig jobbet till Tel Aviv, men om du har tur, så kanske vi kan få lite spänning i Istanbul...Gezi-Parken kanske är värd att besöka:)

 Ett land med stark censur, likt en diktatur. Kanske är det nu vi får uppleva verklighetens öst. Även om det kommer ske mer söderut än vår vana trogen. Men jag hoppas och tror att vi kommer ta del av finkulturen öl, fotboll, vackra byggnader och god mat, och att vi inte märker av fulkulturen censur, herr propaganda-apparat, förtryck av Kurder, kristna och armenier, med mera.

 Vi får passa oss för att bryta emot strafflagen 301:) En lag som skulle kunna vara hämtad från Tyskland år 1933.....Vill inte att det ska gå för oss som för  Orhan Pamuk:) 

 Håller vi oss undan denna medeltidslag, så är jag övertygad om att vi kommer få en fantastisk resa.

 "Strafflagen 301 förbjuder förolämpande av den turkiska republiken  , turkiskheten får inte angripas" För detta har 10.000 personer åtalats i Turkiet".

 Kan det bli mer öst? eller vad säger du Reiseleiter? :)

 Skickar med en liten inspirationslänk:  

http://www.svtplay.se/video/1973433/avsnitt-6-poesi-och-journalistik-i-Istanbul

 Mycket nöje!

 // Otto

Min frisör är fransman. Jag testade att klippa mig hos honom för fem-sex år sedan, sedan dess är jag fast. Första gången jag gick dit, så var det av bekvämlighetsskäl. Hans salong låg ca 20 meter från mitt hem.  Han hade frostat glas på fönstren till salongen, så man såg inte in från gatan.

Jag möttes av en märklig syn då jag öppnade dörren till salongen för första gången. Det var inrett som ett bibliotek, bokhyllor med böcker längs alla väggar. Salongen var byggd i etage. Tre trappsteg upp fick man sitta och vänta vid ett runt bord med tillhörande sköna fåtöljer.  Ur de inbyggda högtalarna i taket strömmade teknomusik. Jag kände genast att jag hamnat rätt, vilken udda salong.

En sommar bad jag min frisör att raka av allt mitt hår till två millimeters längd. Han vägrade.  Frågade mig om jag skulle in i militären, sedan skakade han på huvudet och sa att det skulle bli JÄÄÄTTEfuult. En annan gång frågade han mig om han fick klippa asymmetri. Kort på ena sidan och långt på andra. Min senaste klippning bestämde vi skulle bli med lite längre hår än gången innan, jag har aldrig känt mig så kortklippt som nu…..

Jag klipper mig ungefär var tredje månad, till min frisörs stora förtret. Varje gång skakar han på huvudet och säger: ”det är ssså lånnngt… puuih”  Han frågar vad jag använder för hårvårdsprodukter, sedan skrattar han. Oftast vet jag inte ens vilket schampo jag använder när han frågar.

En gång sa jag:

 ”Fruktis…tror jag….”   

Han: nå,nå,nå. FRUKTIS, så skakade han på huvudet och hävdade att det sliter på mitt hår. Sedan hade han givetvis ett schampo att sälja.

Han brukar ofta påpeka att jag börjar bli flint. Oj, oj, oj, du tappar hår va! Sedan smackar han lite med mungiporna sådär lite ömkande uppgivet. Sekunden senare har han en bra produkt att sälja. Varpå jag brukar svara:

”det är väl gött att bli flint, så slipper man klippa sig”

Han bedriver en droppinsalong, fast han vill helst att man bokar tid. Själva bokningen är också väldigt rolig. Så här går det till:

Jag: Hej, jag skulle vilja ha en klipptid!

Han: Ok, när vill du klippa?

Jag: Har du någon tid idag?

Han: JAAh, men NÄR vill du klippa.

Jag: Ehh, när har du tid?

Han, 2,3, halv fem, du bestämmer!

Jag: ok, klockan två blir bra…..

Inför resan till Malaysia så ville jag ha en klipptid resedagen och jag ringde med kort varsel, ca fyra timmar innan planet skulle lyfta. Han hade först inte tid, men när han hörde att jag skulle resa så ändrade han sig och sa:

”kom på en gång, jag fixar, inga problem. ”

När jag kom till salongen färgade han håret på en dam i sextioårsåldern. Men färgen skulle verka ca 20 minuter eller något sådant, så han skickade iväg tanten, sa att hon fick slå sig ned på en stol vid ett runt bord fyllt till bredden med tidningar. Tanten såg lite förvånad ut över frisörens manövrering, men satte sig lydigt vid det runda tidningsbordet. Femton minuter senare var jag nyklippt och glad.

Ibland (innan min frisör bytte salong) kunde han avbryta klippningen för att ställa sig bakom det frostade fönstret och kommentera folk som parkerade längs den enkelriktade gatan utanför. Sedan kunde han återigen smacka lite ömkande och berätta någon anekdot om personen som parkerade. Vid ett tillfälle öppnade han dörren och skrek:

”så där skulle du aldrig fått parkera i Paris!”

Min frisör menade på att det var alldeles för stort mellanrum mellan bilarna.

Personen som parkerade sin fina Audi svarade rappt:

”nähä, men nu är vi i Alingsås du!”

Sedan skrattade de ikapp och utbytte lite artighetsfaraser innan fransmannen åter gav  mig och mitt hår sin uppmärksamhet.