Jag och min vän prästen gick på Krakows centrala gator och letade efter någonstans att äta middag. Vi var ovänner. Eller snarare var det så att jag var trött och mycket hungrig. Prästen var ute efter panerad ost, och den klassiska turistfällan, torget i gamla stan. Samma torg där vi åt lunch, och jag serverades en fullkomligt menlös och smaklös rätt. Jag ville gå på Hotellreceptionens rekommenderade restauranger, alternativt någon mysig innegård i gamla stan. Inte ett torg bestående av tusentals turister.

 Där gick vi och letade och jag blev argare och argare för varje mysig innegård som han dissade, med motiveringen: ”ska vi verkligen sitta i den här bunkern” eller ”Ukrainsk mat, är inte det lite tråkigt när vi är i Polen”

Till sist hamnade vi återigen på torget och jag insåg att Prästen var lika envis som jag. Av hunger beslöt jag mig för att ge upp mina förhoppningar om god mat och godta torget för intag av middag. Men glad det var jag inte.

Bittert utbrast jag ”du: jag skiter i vart vi äter, jag är så hungrig, så vi kan gå till McDonald's om det är så”

Mest arg var jag över att han vägrade godta min kompromiss: Middag på en mysig innegård, därefter öl och efterrätt på torget, för att njuta av kvällssolen och titta på folk.

När vi gick där runt torget för att leta efter restauranger som serverade panerad ost, såg vi ut som två stycken riktigt vilsna turister. En inkastare dök då upp från ingenstans och vände sig till min vän. Men det var ingen vanlig inkastare, nej han ville få oss att gå på ”best sex club in Krakow”

”NEVER IN MY LIFE”, svarade min vän prästen.” Why?” undrade inkastaren. Min vän prästen svarade inte, utan ökade bara tempot, tittade rakt fram och försökte vifta bort inkastaren med avvärjande handrörelser.

Så här får det inte sluta tänkte jag, vi måste få inkastaren att skämmas. Väl medveten om att Polen inte är ett så sekulariserat land som Sverige, såg jag min chans att få porrnissen att skämmas. Så jag bestämde mig för att svara åt min vän. Jag vände mig till inkastaren så att jag fick ögonkontakt, sedan svarade jag: ”HE IS A PRIEST YOU KNOW!”  

Det tog skruv. Likt en skamsen hund vände inkastaren blicken ned i marken och skyndade bort från oss. Min vän prästen fick feeling och ropade: ”GOD BLESS YOU!” Och plötsligt var vi bästa vänner igen, prästen och jag. Som vi skrattade och kommenterade denna händelse på väg för att möta prästens bror Gabbe.

Masters of War- Bob Dylan

World Gone Wrong tänkte jag. Sedan körde jag ned huvudet under täcket för att slippa lukten av grannens morgon-baj.

Där stod hon blond och fräknig. Regnet öste ned och hennes långa hår klistrade sig på kinderna. Hon berättade om olika projekt i världen, samtidigt som hon huttrade av kylan och kämpade emot sitt eget snor.  

Klart jag blev medlem i Läkare utan gränser.

– Hej får jag fråga en sak, bryr du dig om miljön?

Vad ska man svara? Nä vad är det för skit, har jag aldrig hört talas om?

Svarade: 

– Jo det gör jag väl…..

Han kontrade:

– Vad bra, för just nu håller vi på med följande projekt, och det är bra för det här och det här. Vad tycker du om det?

Är nu medlem i Greenpeace

Började skratta* efter att ha fastnat på stan med någon från Rädda Barnen. Tyvärr skrattade jag lite olägligt…. just när hon berättade om världens fasor…Syrien och så….

Fick dåligt samvete över detta, så:

Nu är jag även medlem i Rädda Barnen.

Amnesty International: Here I Come!

*Jag skrattade, eller snarade log stort, och hade svårt för att hålla skrattet tillbaka därför att jag har så svårt att säga nej, tänkte: Hur hamnar jag alltid här. Om jag hamnar här, varför kan jag inte med att dra den vita nödlögnen: Underbart jobb ni gör, men jag är redan medlem, så ni får värva någon annan! Ett litet tips till er som inte har samvete som snövit…..

I dröm och fantasi med Ted Gärdestad

Han kom emot mig med raska steg. På sig hade han en kastanjefärgad glansig skinnrock, ett par pilotbrillor med guldbågar, basker, byxor med perfekta pressveck, välputsade skor och hans händer bar flådiga skinnhandskar. Han såg ut som en mafioso från någon gangsterfilm, och vi möttes med en rejäl kram. Sedan tog han min tunga resväska, gick till sin röda Golf och svingade in den i bagaget som om det var den enklaste sak i världen. Shit vad cool han är. Tänk att ****  ******** är just min farfar. (då 85 år)

Han var mannen som klämde getingar mellan tummen och pekfingret utan att röra en min. (Det har jag själv sett)

Honom var det inte lönt att bråka med. Det var tydligt. Och något en kompis till mig fick erfara då vi var nio eller tio år. Jag och min bror lekte med vår kompis i vårt gästrum. Kompisen försvann in i min systers rum, och plötslig kom ett äpple vinande genom luften och träffade mitt öra. Jag blev ledsen och gråtande sprang jag till farfar i köket för att berätta vad som hänt, i förhoppning om att min vän skulle åka på en tillsägelse. Farfars reaktion var lite mer än så. Gråtande barnbarn och leka med mat, NEJ nu var måttet rågat.

– var är han, frågade farfar

– i gästrummet svarade jag

Utan ett ord gick farfar med raska steg till gästrummet. Ryckte upp killen från golvet puttade honom i ryggen pekade mot ytterdörren och sa ett ord: UT!  

När killen kom ut till farstun och med gråt i halsen tänkte sätta på sig sina skor, så upprepade farfar sitt tydliga budskap: UT!

-jag ska bara ta på mig skorna…. försökte killen.

-UT, sa farfar.

Det här är ett av två minnen jag har av farfar som barnvakt. Vid detta tillfälle måste farfar varit drygt 70 år. Vid det andra måste han ha varit ca 65 och då åkte vi och badade. Farfar min bror och jag. Jag minns det därför att vi åkte i en gammal röd Fiat, som farfar parkerat i gräset på andra sidan gatan. Bilen luktade farfar och var varm från solens strålar. Själva badet är inget jag kommer ihåg.

Jag ser min farfar som världens godaste och snällaste man.  Bästa maten, kakorna, efterrätterna och historierna, och givmildheten emot sin omgivning och omvärld. Därför är det extra roligt när en annan sida av honom dyker upp. Lite temperament. Han är lugn länge, och accepterar det mesta. Men Gud nåde den som kliver över gränsen för vad han tål.

Farfar drev under många år ett ganska stort jordbruk. Men någon gång på 70-talet tog han jobb på Saab och väl där råkade han vid 62 års ålder ut för en retsticka i tjugoårsåldern, som varje gång de möttes på golvet hälsade på farfar genom att säga de oförklarliga orden:

”det är väl ingen konst att vända upp och ned på en gammal gubbe”

Farfar brydde sig inte om det där till en början, men efter ett år eller så, då hade han fått nog, och tog saken i egna händer.

När de möttes och killen började med sin udda hälsning så dammade farfar till killen så att han åkte in i en vägg och tappade luften. Men farfar var inte klar. Han gick fram till killen, kastade upp honom på en arbetsbänk och pressade sin högra tumme mot en öm punkt bakom killens öra. Något farfar lärt sig någonstans. Killen skrek av smärta. Farfar lät honom skrika ett tag......Sedan gick han därifrån.

Egentligen hade han velat knäcka lite revben också, men av rädsla för att förlora sitt jobb så lät han bli. Men det han gjorde räckte, killen hälsade alltid artigt efter denna händelse konstaterade farfar med ett brett leende, och guldtänderna sken ikapp med solen.

Det är livet det. Farfar och hans underbara historier!      

Nyttigt att vara vegetarian har jag hört. Startar dagen med en vegetarisk brunch. Med tanke på att jag är en miljövän av rang, låter jag inte helgens löksås förgås. Utan använder den till varma mackor. Recept: grovt bröd, löksås, tomater, prästost, grädda i ugnen.

Follow my lead…… om du också vill känna dig fet för en dag….       

Två saker roar angående Lundsbergskandalen: 1) rektorn var på ripjakt när händelsen inträffade. 2) Citatet från en av alla elever som kände sig "kränkta" av skolans stängning "–Om en bit är äcklig ska man inte slänga hela kakan." Är det inte det man ska?