Han kom emot mig med raska steg. På sig hade han en kastanjefärgad glansig skinnrock, ett par pilotbrillor med guldbågar, basker, byxor med perfekta pressveck, välputsade skor och hans händer bar flådiga skinnhandskar. Han såg ut som en mafioso från någon gangsterfilm, och vi möttes med en rejäl kram. Sedan tog han min tunga resväska, gick till sin röda Golf och svingade in den i bagaget som om det var den enklaste sak i världen. Shit vad cool han är. Tänk att ****  ******** är just min farfar. (då 85 år)

Han var mannen som klämde getingar mellan tummen och pekfingret utan att röra en min. (Det har jag själv sett)

Honom var det inte lönt att bråka med. Det var tydligt. Och något en kompis till mig fick erfara då vi var nio eller tio år. Jag och min bror lekte med vår kompis i vårt gästrum. Kompisen försvann in i min systers rum, och plötslig kom ett äpple vinande genom luften och träffade mitt öra. Jag blev ledsen och gråtande sprang jag till farfar i köket för att berätta vad som hänt, i förhoppning om att min vän skulle åka på en tillsägelse. Farfars reaktion var lite mer än så. Gråtande barnbarn och leka med mat, NEJ nu var måttet rågat.

– var är han, frågade farfar

– i gästrummet svarade jag

Utan ett ord gick farfar med raska steg till gästrummet. Ryckte upp killen från golvet puttade honom i ryggen pekade mot ytterdörren och sa ett ord: UT!  

När killen kom ut till farstun och med gråt i halsen tänkte sätta på sig sina skor, så upprepade farfar sitt tydliga budskap: UT!

-jag ska bara ta på mig skorna…. försökte killen.

-UT, sa farfar.

Det här är ett av två minnen jag har av farfar som barnvakt. Vid detta tillfälle måste farfar varit drygt 70 år. Vid det andra måste han ha varit ca 65 och då åkte vi och badade. Farfar min bror och jag. Jag minns det därför att vi åkte i en gammal röd Fiat, som farfar parkerat i gräset på andra sidan gatan. Bilen luktade farfar och var varm från solens strålar. Själva badet är inget jag kommer ihåg.

Jag ser min farfar som världens godaste och snällaste man.  Bästa maten, kakorna, efterrätterna och historierna, och givmildheten emot sin omgivning och omvärld. Därför är det extra roligt när en annan sida av honom dyker upp. Lite temperament. Han är lugn länge, och accepterar det mesta. Men Gud nåde den som kliver över gränsen för vad han tål.

Farfar drev under många år ett ganska stort jordbruk. Men någon gång på 70-talet tog han jobb på Saab och väl där råkade han vid 62 års ålder ut för en retsticka i tjugoårsåldern, som varje gång de möttes på golvet hälsade på farfar genom att säga de oförklarliga orden:

”det är väl ingen konst att vända upp och ned på en gammal gubbe”

Farfar brydde sig inte om det där till en början, men efter ett år eller så, då hade han fått nog, och tog saken i egna händer.

När de möttes och killen började med sin udda hälsning så dammade farfar till killen så att han åkte in i en vägg och tappade luften. Men farfar var inte klar. Han gick fram till killen, kastade upp honom på en arbetsbänk och pressade sin högra tumme mot en öm punkt bakom killens öra. Något farfar lärt sig någonstans. Killen skrek av smärta. Farfar lät honom skrika ett tag......Sedan gick han därifrån.

Egentligen hade han velat knäcka lite revben också, men av rädsla för att förlora sitt jobb så lät han bli. Men det han gjorde räckte, killen hälsade alltid artigt efter denna händelse konstaterade farfar med ett brett leende, och guldtänderna sken ikapp med solen.

Det är livet det. Farfar och hans underbara historier!      

Nyttigt att vara vegetarian har jag hört. Startar dagen med en vegetarisk brunch. Med tanke på att jag är en miljövän av rang, låter jag inte helgens löksås förgås. Utan använder den till varma mackor. Recept: grovt bröd, löksås, tomater, prästost, grädda i ugnen.

Follow my lead…… om du också vill känna dig fet för en dag….