Bob Dylan mannen med 100 olika röster och uttryck.  Humor, tragik och genialitet, allt i ett. Bästa hyllningen och tacktalet någonsin. Men för att förtydliga vad han sjunger i sitt framträdande av låten Masters of War kommer även en cover av Ed Sheeran med sitt mega-kristna utseende att förtydliga. Ed Sheeran, garanterat helt utan några farliga substanser i kroppen. Dock kommer han aldrig hålla ett tacktal lika genialt och äkta som Dylan. Låten, ja. Lika aktuell idag som under Vietnamkriget. Bob Dylan, ja. Lika aktuell 1964 som 2014. Ska se honom på trädgårdsföreningen i Göteborg den 15:de Juli. Jack Nicholson, vad ska man säga? Helt underbar presentation.      

Det grå paret, eller?!

Förra helgen var jag och min bror bjudna hem till ett par som vi känner. Bara vi och dom. Det var trevligt.  Dom är ett par som överraskar. Vid första anblick kan det verka som ett stelt, seriöst och aningen grått par.

Han arbetar som ingenjör på Volvo sedan sju år tillbaks. Hon har precis fått något mycket avanserat jobb inom sjöfarten. Jag tror inte att hon är kapten. Men hon har ett mycket ansvarsfullt jobb, som tar mycket tid. Hon tog skepparexamen tillsammans med Harald Treutiger för några år sedan, som en lustig parantes.  

Varför han är en rolig person som överraskar under den grå ytan, det orkar jag inte förklara här. För det skulle ta tid. Men han är en motsägelsefull man, med mycket färg som spretar åt olika håll på sin livspalett. Kontraster är nästan alltid roande och intressant hos en person. Det finns ingen i min bekantskapskrets som jag hellre vill hålla ett bröllopstal till, än just detta par. Ett ganska hårt tal, fast med mycket värme.

Hon är lång, ca 185 cm. Dom flesta tycker nog att hon ser bra ut. Kastanj färgat långt hår, normalbyggd med ett trevligt ansikte. Varför denna beskrivning?! Jo i lördags när vi hälsade på, såg jag så tydligt vad hon önskade var annorlunda med sitt utseende. Det var övertydligt, och väldigt roligt. Jag skrattade inombords.

Dom lagade mat. Hon skulle hämta en kastrull i ett litet luckskåp över en garderob i köket. Istället för att bara sträcka på armen och stänga luckan försökte hon göra ett graciöst typiskt tjejigt hopp. Hon låtsades att hon inte nådde för att stänga luckan, det krävdes ett hopp, fast hon hoppade utan att hoppa, fötterna lämnade marken, men böjdes egentligen bara bakåt och upp emot rumpan. Hon vek bara benen, och så daskade hon till luckan med en smäll. Som att det var precis så att hon nådde luckan utan att ha någon egentlig kontroll över sin armrörelse.  Jag skrattade inombords, tyckte att det var underbart roligt. Det var så övertydligt.  

Herr Stropp

Jag har haft kontakt med en mäklare under två veckors tid. Han har varit fullkomligt ointresserad av mig. Jag har inte hört ett gott ord om honom från någon. Men jag har aldrig träffat honom. Bara pratat i telefon. Ryktet säger att han brukar cykla med hjälm. Jag tänker mig att det är en vit frigolithjälm och att han ser ut och är klädd som journalisten Johan Hakelius. Om mitt liv vore en komedi, så skulle jag få tag på hans hjälm och måla eller skriva något obscent på den. Så att han skulle tvingas leda sin cykel hem från jobbet.  

Att inte imponera på en backpackertjej

Mall 1-A för att inte imponera på en backpackertjej som rest världen runt i 13 månader. Varav sju veckor bestod av att bo och leva i en bil som dom köpt i Indonesien för att sedan bila omkring där. Vi träffades på reggiebaren vid stranden i Malaysia. Hon och hennes syster skulle följa med oss vidare ut. Jag hade hållit mig i bakgrunden. Plötsligt kom hon fram till mig.

Hon  –du säger inte mycket du!

Jag –ehh. Nä.

Sedan mindes jag att hon berättat om att dom bodde på ett mycket skabbigt ställe på andra sidan gatan. Så jag frågade lite om det, sedan föreslog jag hotellet på strandsidan, vid baren, med utsikt över havet. Endast 130 kr natten. Jättebra tyckte jag, hade själv kunnat bo där menade jag.

Hon –puhh , vad dyrt!! Vi betalar endast femtio kr natten.   

Kvällen blev dock ganska rolig, jag hade extra roligt med en av systrarna, vi hade mer kemi. Men vi båda tycktes ha dåligt namnminne. Så vi fick presentera oss för varandra två gånger under kvällen. Dessutom ställde mitt dåliga ansiktsminne till det ytterligare när jag inte kunde se vem av systrarna jag tyckte var rolig.

Vi träffade även på varandra i Thailand av en slump. Vi åt lunch ihop. Tony,  jag, och systrarna. Vi pratade flygrädsla och terrorister. För att ha något att säga, tänkte jag att det kunde berätta om min terroristdröm som jag haft häromnatten.  Jag hade haft en mycket obehaglig dröm. Jag hade drömt att vår Resort blev utsatt för terrorister.

Drömmen kom nog dels på grund av det försvunna flygplanet hos Malaysian Airlines.  Det flygbolag vi åkt med två dagar tidigare från Kuala Lumpur. Det berodde också på att Malaysias militär bokat stora delar av den Resort där vi bodde. Dom gick omkring med full mundering- pistoler och k-pistar.

Jag drömde att jag vaknade mitt i natten när jag låg och sov. Jag vaknade av att det luktade blommor på vårt hotellrum. Sedan såg jag röken från ventilationen. Därefter märkte jag att jag inte kunde röra mig, och att jag höll på att kvävas. Tony kravlade på golvet emot balkongen. Sedan vaknade jag upp ur drömmen, alldeles kallsvettig, och trodde att jag blivit utsatt för en gasattack.

Ganska bra mardröm, om jag får säga det själv. Systrarna var inte lika imponerade. Dom tyckte nog att jag var lite mesig, och menade på att de endast drömde mardrömmar om dom var riktigt sjuka…..