Ok. Min dröm är kanske lite mindre än Martin Luther King, Jr. Men ändå. Jag ska åka till Prag i slutet av oktober, tillsammans med elva vänner/bekanta. Lite av en blandning. Elva killar runt trettio år. Gabbe agerar som vanligt reseledare med bravur.

I år har han kläckt idén att vi ska ha en mustasch-kamp. Prostata tänker ni. Nej vår kamp handlar om att vi alla tolv ska odla mustasch, sedan två veckor tillbaks. Själva kampen inleds vid incheckning och avslutas med omröstning på bäst/vackrast mustasch under sista dagen i Prag. Det är humor.

Tänk tolv personer på rad som går ombord på planet med mustasch. Fantastiskt. Eller humorn i att tolv män med mustasch bokat dubbelrum på hotell. Underbart att stå där i lobbyn och ta emot nycklar.    

Känn på den här. Tänk dig att du jobbar i restaurang, och det visar sig att det bokade bordet för tolv, är till tolv mustaschprydda män. Folk kommer ju undra. Vad är vi för några udda typer? Tillhör vi något ordensällskap, frimurare, skull and bones, vad vet jag?

Tänk om vi kunde enas om ett hittepå svar: Vi tillhör en orden om tolv personer som till större delen av året livnär oss av cabbage and trout och vår mustasch har sin botten i vår fasta övertygelse om att vikingen Sven Tveskägg inte alls bar skägg utan mustasch.

Tyvärr tror jag inte att det kommer bli något av vår mustasch-kamp. Några i vår grupp kommer antagligen inte kunna slita sig från sin tredags skäggstubb. Andra är rädda för att se dumma ut i klen skäggväxt. En tredje kommer tycka att tävlingen är onödig och barnslig.

Men drömma får man!

http://ikroppenmin.blogspot.se/

Jag och min vän prästen gick på Krakows centrala gator och letade efter någonstans att äta middag. Vi var ovänner. Eller snarare var det så att jag var trött och mycket hungrig. Prästen var ute efter panerad ost, och den klassiska turistfällan, torget i gamla stan. Samma torg där vi åt lunch, och jag serverades en fullkomligt menlös och smaklös rätt. Jag ville gå på Hotellreceptionens rekommenderade restauranger, alternativt någon mysig innegård i gamla stan. Inte ett torg bestående av tusentals turister.

 Där gick vi och letade och jag blev argare och argare för varje mysig innegård som han dissade, med motiveringen: ”ska vi verkligen sitta i den här bunkern” eller ”Ukrainsk mat, är inte det lite tråkigt när vi är i Polen”

Till sist hamnade vi återigen på torget och jag insåg att Prästen var lika envis som jag. Av hunger beslöt jag mig för att ge upp mina förhoppningar om god mat och godta torget för intag av middag. Men glad det var jag inte.

Bittert utbrast jag ”du: jag skiter i vart vi äter, jag är så hungrig, så vi kan gå till McDonald's om det är så”

Mest arg var jag över att han vägrade godta min kompromiss: Middag på en mysig innegård, därefter öl och efterrätt på torget, för att njuta av kvällssolen och titta på folk.

När vi gick där runt torget för att leta efter restauranger som serverade panerad ost, såg vi ut som två stycken riktigt vilsna turister. En inkastare dök då upp från ingenstans och vände sig till min vän. Men det var ingen vanlig inkastare, nej han ville få oss att gå på ”best sex club in Krakow”

”NEVER IN MY LIFE”, svarade min vän prästen.” Why?” undrade inkastaren. Min vän prästen svarade inte, utan ökade bara tempot, tittade rakt fram och försökte vifta bort inkastaren med avvärjande handrörelser.

Så här får det inte sluta tänkte jag, vi måste få inkastaren att skämmas. Väl medveten om att Polen inte är ett så sekulariserat land som Sverige, såg jag min chans att få porrnissen att skämmas. Så jag bestämde mig för att svara åt min vän. Jag vände mig till inkastaren så att jag fick ögonkontakt, sedan svarade jag: ”HE IS A PRIEST YOU KNOW!”  

Det tog skruv. Likt en skamsen hund vände inkastaren blicken ned i marken och skyndade bort från oss. Min vän prästen fick feeling och ropade: ”GOD BLESS YOU!” Och plötsligt var vi bästa vänner igen, prästen och jag. Som vi skrattade och kommenterade denna händelse på väg för att möta prästens bror Gabbe.

Masters of War- Bob Dylan

World Gone Wrong tänkte jag. Sedan körde jag ned huvudet under täcket för att slippa lukten av grannens morgon-baj.

Där stod hon blond och fräknig. Regnet öste ned och hennes långa hår klistrade sig på kinderna. Hon berättade om olika projekt i världen, samtidigt som hon huttrade av kylan och kämpade emot sitt eget snor.  

Klart jag blev medlem i Läkare utan gränser.

– Hej får jag fråga en sak, bryr du dig om miljön?

Vad ska man svara? Nä vad är det för skit, har jag aldrig hört talas om?

Svarade: 

– Jo det gör jag väl…..

Han kontrade:

– Vad bra, för just nu håller vi på med följande projekt, och det är bra för det här och det här. Vad tycker du om det?

Är nu medlem i Greenpeace

Började skratta* efter att ha fastnat på stan med någon från Rädda Barnen. Tyvärr skrattade jag lite olägligt…. just när hon berättade om världens fasor…Syrien och så….

Fick dåligt samvete över detta, så:

Nu är jag även medlem i Rädda Barnen.

Amnesty International: Here I Come!

*Jag skrattade, eller snarade log stort, och hade svårt för att hålla skrattet tillbaka därför att jag har så svårt att säga nej, tänkte: Hur hamnar jag alltid här. Om jag hamnar här, varför kan jag inte med att dra den vita nödlögnen: Underbart jobb ni gör, men jag är redan medlem, så ni får värva någon annan! Ett litet tips till er som inte har samvete som snövit…..