I dröm och fantasi med Ted Gärdestad

Han kom emot mig med raska steg. På sig hade han en kastanjefärgad glansig skinnrock, ett par pilotbrillor med guldbågar, basker, byxor med perfekta pressveck, välputsade skor och hans händer bar flådiga skinnhandskar. Han såg ut som en mafioso från någon gangsterfilm, och vi möttes med en rejäl kram. Sedan tog han min tunga resväska, gick till sin röda Golf och svingade in den i bagaget som om det var den enklaste sak i världen. Shit vad cool han är. Tänk att ****  ******** är just min farfar. (då 85 år)

Han var mannen som klämde getingar mellan tummen och pekfingret utan att röra en min. (Det har jag själv sett)

Honom var det inte lönt att bråka med. Det var tydligt. Och något en kompis till mig fick erfara då vi var nio eller tio år. Jag och min bror lekte med vår kompis i vårt gästrum. Kompisen försvann in i min systers rum, och plötslig kom ett äpple vinande genom luften och träffade mitt öra. Jag blev ledsen och gråtande sprang jag till farfar i köket för att berätta vad som hänt, i förhoppning om att min vän skulle åka på en tillsägelse. Farfars reaktion var lite mer än så. Gråtande barnbarn och leka med mat, NEJ nu var måttet rågat.

– var är han, frågade farfar

– i gästrummet svarade jag

Utan ett ord gick farfar med raska steg till gästrummet. Ryckte upp killen från golvet puttade honom i ryggen pekade mot ytterdörren och sa ett ord: UT!  

När killen kom ut till farstun och med gråt i halsen tänkte sätta på sig sina skor, så upprepade farfar sitt tydliga budskap: UT!

-jag ska bara ta på mig skorna…. försökte killen.

-UT, sa farfar.

Det här är ett av två minnen jag har av farfar som barnvakt. Vid detta tillfälle måste farfar varit drygt 70 år. Vid det andra måste han ha varit ca 65 och då åkte vi och badade. Farfar min bror och jag. Jag minns det därför att vi åkte i en gammal röd Fiat, som farfar parkerat i gräset på andra sidan gatan. Bilen luktade farfar och var varm från solens strålar. Själva badet är inget jag kommer ihåg.

Jag ser min farfar som världens godaste och snällaste man.  Bästa maten, kakorna, efterrätterna och historierna, och givmildheten emot sin omgivning och omvärld. Därför är det extra roligt när en annan sida av honom dyker upp. Lite temperament. Han är lugn länge, och accepterar det mesta. Men Gud nåde den som kliver över gränsen för vad han tål.

Farfar drev under många år ett ganska stort jordbruk. Men någon gång på 70-talet tog han jobb på Saab och väl där råkade han vid 62 års ålder ut för en retsticka i tjugoårsåldern, som varje gång de möttes på golvet hälsade på farfar genom att säga de oförklarliga orden:

”det är väl ingen konst att vända upp och ned på en gammal gubbe”

Farfar brydde sig inte om det där till en början, men efter ett år eller så, då hade han fått nog, och tog saken i egna händer.

När de möttes och killen började med sin udda hälsning så dammade farfar till killen så att han åkte in i en vägg och tappade luften. Men farfar var inte klar. Han gick fram till killen, kastade upp honom på en arbetsbänk och pressade sin högra tumme mot en öm punkt bakom killens öra. Något farfar lärt sig någonstans. Killen skrek av smärta. Farfar lät honom skrika ett tag......Sedan gick han därifrån.

Egentligen hade han velat knäcka lite revben också, men av rädsla för att förlora sitt jobb så lät han bli. Men det han gjorde räckte, killen hälsade alltid artigt efter denna händelse konstaterade farfar med ett brett leende, och guldtänderna sken ikapp med solen.

Det är livet det. Farfar och hans underbara historier!      

Nyttigt att vara vegetarian har jag hört. Startar dagen med en vegetarisk brunch. Med tanke på att jag är en miljövän av rang, låter jag inte helgens löksås förgås. Utan använder den till varma mackor. Recept: grovt bröd, löksås, tomater, prästost, grädda i ugnen.

Follow my lead…… om du också vill känna dig fet för en dag….       

Två saker roar angående Lundsbergskandalen: 1) rektorn var på ripjakt när händelsen inträffade. 2) Citatet från en av alla elever som kände sig "kränkta" av skolans stängning "–Om en bit är äcklig ska man inte slänga hela kakan." Är det inte det man ska?

Efter fem sex öl kommer det alltid upp roliga historier. Nu ska de dokumenteras. Kvällens roligaste: EN kompis har under många år arbetat som revisor för Ernst and Young. Ganska nyligen bytte han jobb, säg att det var för ett år sedan. Nu heter hans gamla företag inte längre Ernst and Young utan EY. Skriv EY och googla bilder!! Vad kommer upp? Jo en spansk gay- tidning. Många nakna män. Därför har det efterlysts en tävling inom Ernst and Young, en bildtävling. För att komma före gaytidningens bilder, som de inte vill bli förknippade med. Som min vän sa, Ernst and Young är ett företag med över 100 000 anställda. Dom har kontor nästan överallt i världen, till och med i länder som Irak. Ändå har ledningen inte gjort bättre research utan bytt namn till samma som en gaytidning. Så roligt.

Dagens andra roliga historia var att en annan kompis hade haft gäster från Malmö till sin bostad efter vår stora 30årsfest förra helgen, då vi var ca 100 personer. Vi hade hyrt lokal, bjöd på gratis mat och dryck. Öl, vin, sprit, drinkar etc. Detta ledde givitvis till en bra fest, men också till att vissa blev lite förfriskade. Därför vaknade en av oss arrangörer upp på förmiddagen, gick ut på sin uteplats och upptäckte att den var avspärrad med en massa vägskyltar och orangeröda blinkande konor, så som staketet i Sunes sommar. Han fick panik och gick ut för att ställa vägarbetsskyltarna till rätta där de hörde hemma, samtidigt som han såg grannskapets granskande och förundrade blickar. Ska sägas att han bor i ett lite ”finare område.” När han kom in frågade han sina gäster vad som hänt. Den ena förklarade att den andra varit lite packad och burit med sig ”staketet” och skyltarna på promenaden hem från festen. Arrangören själv ifråga, hade själv varit rätt berusad efter cirka sex timmar i baren, och mindes därför inget av detta.

Dagens tredje roliga historia är betydligt mer oskyldig. En annan vän tog motorcykelkörkort i smyg förra sommaren, eftersom att hans mamma förbjudit honom. Hon var orolig. Efter ett tag bjöd han hem sina föräldrar på middag. Då hade hans pappa börjat bläddra bland hans papper som låg under soffbordet. Något som min vän tidigare såg som helt osannolikt, det är väl ändå lite privat. Vem gör så? Tydligen hans pappa. – jasså du ska köra upp för motorcykel på måndag, sa hans pappa. Gabbes mamma blev bestört, och brast ut i gråt, samtidigt som Gabbes pappa skrattade och frågade om motorcykeln skulle stå på honom, du kanske behöver garageplats också, det har vi ser du, skojade han!               

Work Work Work (Pub Club Sleep) med The Rakes

Intensivvårdsavdelningen 2010-09-?

Det är jag och Robert Carlyle…We got the black Crazy Eye    

-Nähä nä. Anden i flaskan finns nog inte, för jag heter fortfarande Otto och är arg som ett bi! Just nu är inte Greta alls någon trevlig och kvick dam/ undersköterska i sextioårsåldern. Nu är hon bara en pantad puckotant. Som tror att jag fungerar och tänker på samma sätt som henne. Oj nu gav jag henne visst arga blicken också! Den arga svarta som till och med hade fått Robert Carlyle att ligga i lä. Om blickar kunde döda så hade det luktat bränt här nu, och Greta hade varit en liten hög av aska på golvet.  

– Tänk. om jag kunde heta Ottonella och vara en blandning av Maria och Johanna B under denna praktik. Där snackar vi! Jag hade varit kung på avdelningen! Och denna argumentation mellan mig och Greta hade aldrig uppstått.

 Robert Carlyle (ur filmen Trainspotting)

Jag minns tillbaks hur vi under ett grupparbete, och håltimmar på högskolan tävlade emot varandra. Vi var tre vänner som gjorde en Erik Ericsson utan att veta om det. Erik Ericsson, ni vet han som skrivit böckerna:  Brev till samhället och Brev till utlandet.

På samma sätt skrev vi brev till stora företag. Hittade på saker, som vi tyckte var roliga. Sedan läste vi upp både frågor och svar för varandra. Vi fick oss många skratt. Så här kunde ett brev se ut:

Brev till McDonald’s i Falun

”Hej! Vill börja med att tala om att jag älskar era produkter. Till vardags arbetar jag med Fine Dining. Trots detta är era cheeseburgare något av det bästa jag vet. Som medveten krögare och konsument handlar jag annars alltid lokalt, både privat och till min restaurang. För ett tag sedan så såg jag en dokumentär på SVT som handlade om produktionen av era saltgurkor. Där påstods det att alla McDonald’s saltgurkor produceras i Ryssland. Det gjorde mig orolig. Har nu fått för mig att jag känner viss bismak. Kan det vara Tjernobyl? Stämmer det att all produktion sker i Ryssland? Hur sker kontrollen? Finns det någon möjlighet att lägga produktionen i Sverige. Det skulle kännas tryggare!"

Stort tack på förhand!

Med vänlig hälsning Sven Knutsson