Ser fram emot resan!

 Gösta: Tråkigt att du inte fick med dig jobbet till Tel Aviv, men om du har tur, så kanske vi kan få lite spänning i Istanbul...Gezi-Parken kanske är värd att besöka:)

 Ett land med stark censur, likt en diktatur. Kanske är det nu vi får uppleva verklighetens öst. Även om det kommer ske mer söderut än vår vana trogen. Men jag hoppas och tror att vi kommer ta del av finkulturen öl, fotboll, vackra byggnader och god mat, och att vi inte märker av fulkulturen censur, herr propaganda-apparat, förtryck av Kurder, kristna och armenier, med mera.

 Vi får passa oss för att bryta emot strafflagen 301:) En lag som skulle kunna vara hämtad från Tyskland år 1933.....Vill inte att det ska gå för oss som för  Orhan Pamuk:) 

 Håller vi oss undan denna medeltidslag, så är jag övertygad om att vi kommer få en fantastisk resa.

 "Strafflagen 301 förbjuder förolämpande av den turkiska republiken  , turkiskheten får inte angripas" För detta har 10.000 personer åtalats i Turkiet".

 Kan det bli mer öst? eller vad säger du Reiseleiter? :)

 Skickar med en liten inspirationslänk:  

http://www.svtplay.se/video/1973433/avsnitt-6-poesi-och-journalistik-i-Istanbul

 Mycket nöje!

 // Otto

Min frisör är fransman. Jag testade att klippa mig hos honom för fem-sex år sedan, sedan dess är jag fast. Första gången jag gick dit, så var det av bekvämlighetsskäl. Hans salong låg ca 20 meter från mitt hem.  Han hade frostat glas på fönstren till salongen, så man såg inte in från gatan.

Jag möttes av en märklig syn då jag öppnade dörren till salongen för första gången. Det var inrett som ett bibliotek, bokhyllor med böcker längs alla väggar. Salongen var byggd i etage. Tre trappsteg upp fick man sitta och vänta vid ett runt bord med tillhörande sköna fåtöljer.  Ur de inbyggda högtalarna i taket strömmade teknomusik. Jag kände genast att jag hamnat rätt, vilken udda salong.

En sommar bad jag min frisör att raka av allt mitt hår till två millimeters längd. Han vägrade.  Frågade mig om jag skulle in i militären, sedan skakade han på huvudet och sa att det skulle bli JÄÄÄTTEfuult. En annan gång frågade han mig om han fick klippa asymmetri. Kort på ena sidan och långt på andra. Min senaste klippning bestämde vi skulle bli med lite längre hår än gången innan, jag har aldrig känt mig så kortklippt som nu…..

Jag klipper mig ungefär var tredje månad, till min frisörs stora förtret. Varje gång skakar han på huvudet och säger: ”det är ssså lånnngt… puuih”  Han frågar vad jag använder för hårvårdsprodukter, sedan skrattar han. Oftast vet jag inte ens vilket schampo jag använder när han frågar.

En gång sa jag:

 ”Fruktis…tror jag….”   

Han: nå,nå,nå. FRUKTIS, så skakade han på huvudet och hävdade att det sliter på mitt hår. Sedan hade han givetvis ett schampo att sälja.

Han brukar ofta påpeka att jag börjar bli flint. Oj, oj, oj, du tappar hår va! Sedan smackar han lite med mungiporna sådär lite ömkande uppgivet. Sekunden senare har han en bra produkt att sälja. Varpå jag brukar svara:

”det är väl gött att bli flint, så slipper man klippa sig”

Han bedriver en droppinsalong, fast han vill helst att man bokar tid. Själva bokningen är också väldigt rolig. Så här går det till:

Jag: Hej, jag skulle vilja ha en klipptid!

Han: Ok, när vill du klippa?

Jag: Har du någon tid idag?

Han: JAAh, men NÄR vill du klippa.

Jag: Ehh, när har du tid?

Han, 2,3, halv fem, du bestämmer!

Jag: ok, klockan två blir bra…..

Inför resan till Malaysia så ville jag ha en klipptid resedagen och jag ringde med kort varsel, ca fyra timmar innan planet skulle lyfta. Han hade först inte tid, men när han hörde att jag skulle resa så ändrade han sig och sa:

”kom på en gång, jag fixar, inga problem. ”

När jag kom till salongen färgade han håret på en dam i sextioårsåldern. Men färgen skulle verka ca 20 minuter eller något sådant, så han skickade iväg tanten, sa att hon fick slå sig ned på en stol vid ett runt bord fyllt till bredden med tidningar. Tanten såg lite förvånad ut över frisörens manövrering, men satte sig lydigt vid det runda tidningsbordet. Femton minuter senare var jag nyklippt och glad.

Ibland (innan min frisör bytte salong) kunde han avbryta klippningen för att ställa sig bakom det frostade fönstret och kommentera folk som parkerade längs den enkelriktade gatan utanför. Sedan kunde han återigen smacka lite ömkande och berätta någon anekdot om personen som parkerade. Vid ett tillfälle öppnade han dörren och skrek:

”så där skulle du aldrig fått parkera i Paris!”

Min frisör menade på att det var alldeles för stort mellanrum mellan bilarna.

Personen som parkerade sin fina Audi svarade rappt:

”nähä, men nu är vi i Alingsås du!”

Sedan skrattade de ikapp och utbytte lite artighetsfaraser innan fransmannen åter gav  mig och mitt hår sin uppmärksamhet.

Det går sådär att införliva mitt nyårslöfte. Känner mig som en pensionär mer än någonsin faktiskt. En bidragande orsak är min barnreumatism JCA. Lederna känns torra, som om ledvätskan torkat bort. Det värker och jag är morgonstel. Min medicin Enbrel känns vissa veckor som ett sockerpiller. Fingrarna fastnar, värken pulserar i knäna, och axlarna gör ont att röra. Höger fotled är det också något knas med. Trots vila i tre veckor tvingades jag avstå Göteborgsvarvet. Fotleden värker fortfarande. Nu skiter jag i värken, och springer kortare sträckor ändå. Men den första kilometern springer jag som en skadeskjuten kanin. Nästan all vikt på vänster fotled. Jag misstänker att kaffe och alkohol är saker som påverkar min ledvätska negativt. Där av har jag gått från en måttlig konsumtion av dessa drycker till något som närmast liknar ett totalstopp. I snitt en halv kopp kaffe per dag. Det vill säga någon kopp på jobbet, men aldrig hemma. Ölförbud på helger med undantag för större festligheter. Seriöst vad är det för en sjukdom som kan påverkas av väderväxlingar. Låter helt osannolikt. Men av erfarenhet, börjar jag snart att tro på det. Och JCA, vad är det för ett namn! Pensionärssjukan hade varit mer passande.

Min fritid

Jag har förvandlats till Dr Kalkyl genom min ekonomiska app i mobilen där jag kartlägger alla mina utgifter. I den ekonomiska kalkylen har det gjorts plats för en gruppresa till Istanbul där vi ska bo på spa-hotell. Bastu, pool och citynära var det vi kollade på i första hand. Dr Kalkyl har också gjort plats för att kunna hyra tennistimmar på hemmaplan. Samt att kunna åka till kusten och fiska. Efter gårdagens tennis följt av jogging så är även vänster fotled drabbad. Att ignorera smärta kanske inte alltid är rätt ändå. Som en åldring med blöja vaggar jag fram. Nästan så att jag funderar på att gå baklänges i trappor.

Huset där jag bor

Här om morgonen harklade jag mig lite lätt när jag stod i köket och väntade på att vattnet i kranen skulle bli kallt. Då fick jag bankningar tillbaks i väggen.  Då blev jag i min tur irriterad och stirrade med en ironisk blick rakt in i betongväggen från 1950-talet samtidigt som jag utbrast: JAaaH med en röst likt Felix Herngren i sketchen Ordvitsar: Vilket rakt hår du har, och han svarar JAaaH.  Jag är över lag lik en grinig gubbe som stör sig på sina grannar. Igår lyssnade Miss Bankelibank på P3. Inte högt, men jag hörde vart enda ord. Det var som om jag hade på radion i mitt kök. Jag hörde varenda stavelse helt perfekt. Jag var dock inte arg på att grannen Bankelibank lyssnade på radio, jag var arg på att ett hus kan vara byggt på detta sätt.

Andra ålderstecken

Jag ratar kategorin fantasy med motiveringen att det är overkligt, och om jag promenerar i vacker natur så kan jag fyllas av känslan av storslagenhet. Jag kan stanna upp och bara titta med en ihålig blick och förundras över hur vacker världen kan vara. Och nej Afrika verkar det inte bli i år. Men jag ska på klimatvårdsresa till Montenegro och likt den pensionär jag förvandlats till så har jag redan börjat förbereda mig. Jag vill ha ut så mycket av resan som möjligt. Därför har jag letat upp alla självträningsprogram som jag någon gång har haft. Utöver detta har jag memorerat olika fysiska styrkeövningar som jag misstänker dyka upp under vistelsen. Situps 100 per dag, med hoppet om 200 st per dag innan september, ligga på rygg och cykla med raka ben rakt fram och åt båda sidorna, rumplyft, olika övningar med hantlar. Samt det viktigaste av allt, tänja och töja övningar. För att se om jag blivit smidigare och rörligare spelar jag tennis. Ett utmärkt utvärderings redskap och motivator. Här krävs rörlighet för att det ska vara roligt att spela. likt den skrangel-farbror jag är ska jag också lägga in ett klagomål: Skit-leder sedan mitten av april. Värk. Under gårdagens röntgen av mina händer fick jag dock mycket beröm av en rysk sköterska, hon lovordade mina händer flera gånger om, tyckte att dom var så fina. Hon undrade om jag spelade något instrument. Knappast. Tänkte en gång att jag skulle lära mig spela gitarr, men jag fick för ont i händerna….

Over And Out // BitterOtto  

Tog en promenad runt en lokal sjö. Plötsligt såg det ut som om mäklaren Herr Stropp, mannen som liknar Johan Hakelius, joggade förbi mig. Att döma av tempot och stilen, så var det här både årets första och sista joggingtur. Herr stropp var ljusklädd, i shorts och t-shirt. Runt huvudet bar han ett vitt pannband. Om mitt liv vore en film. Eller om jag skulle vara en del av en komisk sketch, så skulle jag gått ikapp honom och utdelat en Ronny och Ragge-smäll i bakhuvudet så att pannbandet flög av. Sedan skulle jag ha daskat till honom på rumpan och sagt: apport!  Allt för att han verkar vara en så torr person. Den vitaste medelåldersmannen som det går att tänka sig. Hur skulle han reagera på en sådan provokation? Antagligen på ett alldeles fantastiskt underbart sätt.

En vän till mig, vi kan kalla honom Bertil, har utfört en liknande provokation i verkligheten. Det var under högstadiet. Det var juletid och det serverades clementiner till lunchen. Bertil tog en clementin och skalade den i matkön. Sedan gick han med sin matbricka genom matsalen, och där han fick syn på Sture i min klass, och Bertil drabbades av ett infall, som han bara kände sig tvungen att slutföra från tanke till handling. Han gick med sin bricka och ställde sig precis bakom Sture vid det runda bordet där Sture satt. Sedan lyfte han clementinen och pressade den genom sin högerhand över Stures huvud.  

Sture blev skogstokig och ville slåss. Då blev Bertil i sin tur arg över att Sture blivit arg. Vad då, kunde inte Sture ta ett skämt menade Bertil. Helt knäpp ju.

Det här är en historia som fortfarande kan få mig att gråta av skratt, när Bertil eller någon av hans vänner berättar den. Men det bästa av allt var att jag satt vid det runda bordet!