Dagens första smak av något som är i närheten av mat skedde Kl 13:30. Vad väljer man? Om man inte hunnit äta frukost innan APT kl 9-12? Mitt val: jämföra olivoljor. En tesked av varje. Den första ganska äcklig. Den andra gjorde dock att den första framstod som tillbehör till Nobelmiddagen.  Tråkig upptäckt, men föga förvånande. 29.90 i stor volym leder sällan till något bra. Förutom IKEAs  hopfällbara tvättkorg , den är grym.

Nu ostmackor med ca en halv centimeter tjockt lager av Flora och fyra skivor prästost per smörgås. Fyra smörgåsar. Dock nyttigt bröd, men givetvis röd mjölk. Inspirerad av gårdagens hyss, där jag svarade på min kompis bilannons, så lyssnar jag nu på tung hiphop och funderar över Den misslyckade filmkvällen i vintras. Försöker också minnas hur den första inbjudan till filmkväll såg ut. Den finns inte längre kvar, då min förra telefon endast kunde ha ca 50 sparade sms åt gången.  Vill ändå minnas att den löd ungefär såhär:

Välkomna till min alternativa bio! Betongdjugelbion. Här är jag, Otto, en enväldig kung och härskare. En odiskutabel diktator i filmens värld. Betraktar mig själv som en filmens Guru, där jag genom mitt sjätte sinne väljer ut guldkornen bland all gråsten. Välkomna på bio nu på torsdag kl 19:30 filmen som visas är: Amores Perros Skicka ett sms om ni kommer.

Respektive är givetvis välkomna!

Allt gick bra! Godis, chips och dricka i mängder, och samtliga gäster tyckte att filmen var grymt bra, om än lite brutal såväl emot hundar som människor.

Film nr två gick även den bra. Komedin  Moonrise Kingdom. Kanske att jag var mest nöjd, då jag tycker att Bill Murray är fantastisk, och att jag har viss förkärlek till regisören Wes Andersons filmer.  

Så till den misslyckade filmkvällen. Tyvärr var nästan alla respektive här. Kanske därför att jag gått ut ganska hårt med att även dom var hjärtligt välkomna. Mitt vardagsrum var fullsatt. Jag hade inte riktigt insett vad jag valt för film. Visste bara att filmen var fransk och handlade om en kriminell person som hamnar i fängelse, samt att filmen fått väldigt bra betyg på IMDb och att trailern var fartfylld. Låt mig säga såhär, filmen var urmodern till fransk film. Dessutom ett långsamt drama med oändliga dialoger i 1:55 minuter. Fransk film har ofta tendensen att vilja skildra allt här i livet. Den lämnar inget åt fantasin. Om det sker ett bråk med rakknivar i en dusch så skildras allt. I närbild. När det väl hände något annat än dialog så var det så brutalt att man mådde illa. Så långt ifrån Snuten i Hollywood och Tarantinofilmer man kan komma. Bara realistiskt våld. Folk vred på sig i soffan. Godiset hade säkert fått en äcklig eftersmak och jag kände mig sjukt obekväm, och ursäktade mitt filmval, samtidigt som jag började tvivla på min egen roll som självutnämnd Guru. Filmen hette  Un prophète