Nu förstår även jag varför folk/antagligen allmänheten i stort tror att Giovani spelar i det andra laget. Stod i kön till nattklubben klockan 01:25, såg ett gäng vara ute och lufta sig bland annat Mr Giovani.

Klädsel: tightaste jeans du kan hitta, minsta kavaj som är möjlig att kränga på sig och en alldeles perfekt frisyr. Funderade i mitt salongsrus om jag skulle säga hej. Då jag för tillfället kände mig lite glad och skulle kunnat prata med en sten om den haft öron. Sedan kollade lite på min egen klädsel: ett par lätt fuktiga skor sedan jag under dagen fått panik av värmen, hoppat ur en bil och själv gått i rask takt till Dammsjön, för att ta ett dopp i den svarta sjön, mellan blixt och åska. Därefter gått i ösregn till min bror. Och efter en 30årsfest på kvällen hade jag lämnat min skjorta på grund av eftersvettningar, sedan jag stressat med en dusch i sista sekund. När jag Kom till festen såg det såg ut som om jag deltagit i ett Triathlon. Kastade skjortan i ett hörn och lånade en t-shirt i storlek halvbra, men med trevlig färg och mönster. Tänkte: NEJ vi känner inte igen varandra. Samtidigt som jag kände mig lite skönt bohem.

Jag och mina vänner kastades dock ut ur kön, då en vakt meddelat att det var fullt på stället. När jag kom hem var jag lite bitter och blev arg på mig själv just därför, och tänkte: jaha, det här var ju roligt, så har man förvandlats till en surgubbe också. Helt plötsligt började mina tankar spy galla över Marcus Birro och hans meningslösa krönikor. Tänkte (egentligen tänker) i mitt självgoda rus att det här kan jag göra bättre även i detta tillstånd. Jag ska minsann skriva en egen krönika. En krönika om ingenting, som Seinfeld. Nu innan jag somnar! Sedan ska jag konkurrera ut Birro, hans attans gränder:)

Under en svag period av mitt liv så tyckte min flummigaste polare att jag skulle hänga med honom på Poeter.nu I samma veva var jag djupt besviken på svensk film. Det kom en bra svensk film ungefär vart femte år. Kombinationen av hybris och naivitet gjorde att jag fick för mig att det här kan jag göra bättre själv. Skriva filmmanus. På Högskolan hade jag dessutom precis gått på en av få intressanta föreläsningar. En gästföreläsning som handlade om hur filmen Eva & Adam är uppbyggd. Allt från ljud, ljus och uppbyggnad av historien.

Tyvärr minns jag inte riktigt vad filmen i mitt huvud handlade om. Skrev aldrig ned mina tankar. Annat än i en förlorad tankekarta. När jag flyttade till min nya lägenhet kastade jag alla texter jag skrivit. Allt från fem A4 sidor långa drömmar som utspelade sig i tre till fyra akter. Sov ett tag med papper och penna vid sängkanten. Och när jag vaknade mitt i natten skrev jag ned det jag drömt, för att få mig ett gott skratt på morgonen, lämna över skrattsalvan till dröm, för min flummiga polare att läsa nästa dag. I samma veva skrev jag även låtar. Låtar som endast vi två läst. Låtar både på engelska och svenska, men mest svenska, totalt knappt tjugo låtar. Även dem har jag slängt. De var säkert skit ändå. Man kan ju inte lita på en flumnisse till polare som säger att de är bra.

Tankarna om hur jag skulle göra film, om jag fick chansen, de finns kvar. Men ska inte avslöjas här. Förutom en tanke, en tanke som nu redan gjorts inom svensk film, och så bra, att jag kanske kan lägga ned mina filmtankar. En av mina största tankar om hur film skulle göras, var att utgå från musik, och låta musiken samspela med karaktärerna på ett mycket tydligt sätt, musiken skulle driva handlingen framåt. Det blir väldigt starkt så. Har nu sett filmen: Känn ingen Sorg och är tämligen säker på att jag inte gjort det bättre själv. Men är oerhört glad att det nu gjorts en film på etta sätt. Vill inte spoliera något utav handlingen, utan säger bara. Se den!! Ger den betyget 4/5. Det som gör att den inte får fem av fem är att jag har svårt för när karaktärerna ibland sjunger till varandra istället för att prata. Musikalkänsla. Inte min grej. Att filmen skulle vara klyschig, det stör mig inte det minsta. Den är vacker rent visuellt. Miljöerna är drömska med fantastiska detaljer. Du vill bo i husen och ha Thomas Von Brömssen, en göteborgsk fiskare till farfar. Så bra är han.  

Efter två filmkvällar, först ett brutalt och realistiskt guldkorn, därefter en skön verklighetsflykt bestående av rosa moln och fluff, är det nu dags för film nummer tre och därmed guldkorn nummer tre. Kliv ned från molnen och möt åter det brutala i världen. Här i form av den franska filmen: En Profet. Kurt, känn det kulturella nu, franskt, samt din genre. Anders  filmguru Svensson du saknas. Därför visas en film som gjord för dig:) Från 15 år Allt du behöver veta. Välkomna tors 29/11 kl 19:30,

Respektive som alltid välkomna!

Trevligt att ni kommer! Vad säger filmgurun Svensson? Vet att han har svårt för film där det inte talas svenska eller engelska:) Men det är klart att en åldersgräns på 15 år väger tungt ur Svenssons synvinkel. Ett kvalitetstecken, ungefär lika viktigt som att en öl måste innehålla minst 5,9% alkohol för att anses vara ett gott öl. Gurun har sina alldeles egna kriterier för vad som är bra här i livet. Räknar ändå med att vår samtids såväl enklaste och mest okomplicerade och samtidigt obönhörligt kritiska guru på torsdag.

Fortsättning följer…… (den misslyckade filmkvällen)             

Into the Black med Chromatics

Hej Maria! Vilket trevligt initiativ med klassfest! Jag har med lite lätt oro noterat att yrvädret, eller snarare landminan Moström glatt tackat ja till inbjudan. Min oro grundas i att jag befarar att den gränslösa fröken Moström ska vara alltför upp i det blå och förväxla mig med dessert.  Är inte säker på att den allmänna platsen avskräcker henne, hoppas därför att jag kan sitta en bit bort.(har fortfarande mardrömmar från Ronaldos fest, och har inga planer på att sluta mina dagar som Rödluvan.)  Men givetvis kommer jag. Ha det gott!! Otto!    

För ett halvårsedan eller så, så skickade jag ett brev utan avsändare. Ett hyllningsbrev till Schulman Show. Undra om det kom fram:)   

Hej Alexander!

Skönt att se vitfisken, mannen bakom blekmedlet Klorin åter i studion. Det förvånar mig att marknadschefen för just Klorin inte tagit ett järngrepp om synonymen till vit (Markus). Eller är det rent av så att det redan skett, kan det vara så att Markus stora integritet som skribent och recensent hindrat honom. Är det värdigheten som norrländsk man, den starka tilltron till jantelagen och önskan om att fortsatt kunna titta sig i själv i spegeln och bli bländad. Bländad, ja inte av sitt ego, utan av reflexionen som uppstår när Markus tittar sig i spegeln.  Är det därför vi inte sett honom göra reklam för Klorin??

Markus har annars alla möjligheter att bli Sveriges motsvarighet till Chuck Norris. Va är Markus hård! Kanske någon tänker. Nä! Mjölpaketet (Markus) är inte hård, han är vit! Det borde gå att skämta om, likt Chuck Norrisskämt.

”The white Stripes bildades efter att det sett Markus Larsson” 

Alexander du är ju uppenbarligen helt ointresserad av musik. Vad gör Markus då i din studio, kan man undra! För mig är det uppenbart. Du är besatt av döden och måste ständigt ha den närvarande, här i form av vattenliket Markus, du vill se någon som är lite mer dekadent än du, bara för att försäkra dig om att det inte är dig som liemannen hämtar härnäst.  Men du vågar inte se döden i vitögat, bara snegla lite lätt på den, därför sitter ofta någon vital och härlig kvinna mittemot dig, livet personifierat med livsglädje och spontanitet.

Du uttrycker ofta att du blivit besatt av något eller någonting. Jag kan inte säga att jag är besatt av Schulman Show, men jag följer varje avsnitt med nöje. Det vill säga alla avsnitt utom ett: avsnittet med Claes Elfsberg. Jag led med dig. Det var som att återuppleva Sveriges  0-0 match emot Turkiet i fotbolls-EM år 2000. (utsedd till EM:s tråkigaste genom alla tider). Det var inte ditt fel, du bjöd upp gång på gång men Claes Elfsberg vägrade dansa.  

Vem är Sveriges motsats till Claes Elfsberg?! Vem vågar bjuda upp till dans, vem vågar säga exakt vad han vill, vem är spontaniteten personifierad, livsglädjen och den okonstlade friheten, med andra ord vem är mest lämpad som gäst i succéprogrammet Schulman Show?!  Jo det är givetvis min barndomsidol Carl Einar Häckner.

Avslutningsvis: Hanna Widell, vad hade Schulman Show varit utan dig?! Du är som den kvinnliga motsvarigheten till Erik Haag. Skön, cool, spännande och en livserfaren glädjespridare med en intelligens som av vissa säkert underskattas på grund av ett härligt språk. Ett underbart språk skulle jag vilja säga, ett inkluderande språk som är varmt och går hem i alla läger. Du är en person som aldrig försöker göra dig för mer. Kort och gott en smått fantastisk person!! Om jag skulle rangordna olika offentliga individer utifrån vilka jag tror är benägna att använda sig utav härskartekniker så skulle du komma sist. Det finns inte på kartan.

Tack för ett bra program!

Ps. Markus du behövs i Schulmans Show inte minst för att dämpa Alexanders hybris, det behövs en motpol. Snälla hjälp också Alexander att vidga sina vyer i musikens värld!  Borde vara en punkt i programmet.

Hallå reiseleiter  und kameraden!

Jag tycker att vi åker tåg onsdag kväll för att få fyra dagar i Berlin. Jag vet ju att vår reiseleiter har ett brinnande kulturintresse, och jag och tycker att det ska tillgodoses i den mån det är möjligt. Nu pratar vi inte Gabbes intresse för kulturen öl och fotboll, och definitivt inte sevärdheter som Brandenburger Tor  och annat  tjafs. Nej vi pratar resterna av 156 km kärlek som byggdes år 1961. Det vill säga grunden till Gabbes revolutionära anda, sitt starka engagemang inom vänsterrörelsen och den starka kärleken till det förlovade öster. Gabbes dröm om att få uppleva STASI kan gå i uppfyllelse genom STASIMUSEUM.  Ruschestraße 103, Haus 1. 10365 Berlin. Jawohl!  Dessutom skulle Gabbe hinna med att se Plattenbau byggnader i stora upplagor på nära håll. Att åka tåg ger också andra fördelar som att dricka rysk öl till tonerna av Knutna nävar.  

Hej!

Nej men oj, vem är det som varit och sett  Narnia,

om inte Otto, Kungen av Fantasy!

Så här såg din helg ut. Ja, jag har tittat lite i min hemliga glaskula.

Någon gång under lördagen kom Bamse förbi och han halkade på

gatan utanför er, och du fick nytta av dina kunskaper som USK.

Senare under kvällen kom Kanonkulan och Karin förbi med fem stycken tetrapack vin.

Efter en och en halv timma var du på topp. D.v.s du hade klättrat upp i katten Karlssons

klätterställning där ropade du - Det är jag som är Gulliver, varför är ni så små för?!

I samma ögonblick stod Svenske- Sven i dörren.  Svenske- Sven hade nosat upp ett spår efter Bamse, och

nu funnit sitt mål.

Du ropade

– Välkommen din blonda objudna pygmé! Det är jag som är Gulliver! Vem är du?!

Nej förlåt nu vet jag vem du är! Du har rymt från vår kaviartub!!

Svenske- Sven såg så bister ut som bara han kan.

 Efter ett tag hoppade du ned från katten Karlssons klätterställning,  sträckte armarna i luften, och utbrast: JAG

VILL SPELA SPEL!!!!!!!

Då du inte fick något gehör så la du dig på golvet bredvid Karin och sov tills Söndag morgon.

Du vaknade av att katten Karlsson slickade dig på munnen. Du tänkte.  Ännu en underbar dag i Linas liv.....

Sedan tog du ett djupt andetag och skrek -  GÅ OCH HÄNG DIG KARLSSON!!!!!!!

Söndagen var en lugn bakfylledag!!!

PS kan jag skriva i mitt CV att jag har en glaskula som gör att jag kan se vad andra har för sig?!